BARNBOKSILLUSTRATÖREN

blogga just wasn't made for these times. ddid har blivit ett narcissismens bollhav i vilket jag outtröttligen tumlar runt, och det var verkligen inte meningen från början. brallorna nere: här tänkte jag skriva om att klubb sweetness i sthlm vill boka private stash för det är ju jättekul, men varför ska bloggen enbart uppdateras vid de tillfällen då jag har nåt nytt att skryta om? de vackraste komplimangerna är de som inte tvingats fram. fan i helvete, jag tvingar alltid fram. och min ipod är fylld med de senaste musikblogghajperna, uppblandat med mögelkredd typ alan vega och roxy music, men det är bara för att det ska se bra ut för jag vill aldrig lyssna på annan musik än den jag själv varit med och skapat. eller jo det vill jag väl, men jävlarimig om ni visste hur många gånger jag spelat the fine detail till exempel. det vet jag inte själv men fanns det en siffra så skulle den inte kunna tolkas som annat än att jag är störd i huvet. googlar mfmb/private stash ett par gånger om dagen, kollar myspace varje gång jag sätter mig vid datorn, och hoppas hoppas nån har skrivit nåt. jag är en total junkie för de där kickarna. det här är inget nytt. sigge eklund skrev om den för bloggenerationen så symptomatiska neonarcissismen (en narcissus som lärt sig att ge feedback till andra och på så sätt få ännu mer tillbaka) och alex schulman har tagit upp ämnet flera gånger, senast här. fast i mitt fall är ju sjukdomen begränsad till mitt musicerande och det är rätt logiskt eftersom kunskaperna där är något jag fått kämpa mig till. som barn var jag sjukt skillad på att teckna och måla. klasskamrater kunde be mig rita något och sen häpet fråga hur jag hade lärt mig det där - "jag bara kan" - och språkets gåva hade jag minsann också med mig, jag älskade att få tillbaka svenskaglosor för där fanns aldrig ett enda rött streck, och när mina föräldrar pratade julklappsplaner på engelska för att jag och brorsan inte skulle fatta så lyckades jag snappa upp tillräckligt mycket för att spoila julafton totalt. men musiken fanns inte där på samma sätt. jag är inte tonsäker alls, har dåligt gehör, kan knappt stämma en gitarr själv, sjunger rätt kasst och det har tagit vansinnigt lång tid att lära mig spela på de instrument jag har. medan vissa plockar upp en trombon för första gången och spelar titaniclåten som värsta piece of cake, eller lär sig alla stämmor i en sångkör på ett enda rep, så har jag aldrig kunnat något om musik. cures fullständiga diskografi, visst, men inget praktiskt. under åren på torsbergsestetiska gjorde min brist på begåvning sig påmind hela jävla tiden för där är väldigt mycket väldigt statiskt; sällan utrymme för kreativitet utan mer "du ska sjunga TERSEN!!! den här tonen!!! HÖR DU INTE???" och jag hamnade i sämsta gehörsgruppen, jocke och tomas och jonas och några till var i den bästa. men jag hamnade i ett band också. kändes som att många i klassen och många lärare inte tog mfmb på något allvar alls. inte lika fint som att sjunga klassiskt, så klart. men (bra) popmusik är ju den största konstformen, kommer alltid vara, den förnyar och upprör och revolutionerar och strävar alltid alltid framåt och det gör inte er jävla opera, eller er jävla musikal!!! fy fan vad jag hatar musikal. där har vi den lägsta motherfuckern av dem alla. jag gick ut estetiska med g i de flesta musikämnen, hade vg i gitarr tror jag men det var jag knappast förtjänt av egentligen. som projektarbete skrev jag tio grymma låtar och ville spela upp dem för lärarna för att visa att jag faktiskt kunde göra något bra, på mina egna villkor, men det blev ju aldrig nån tid för det för de ville hellre se duktiga elever göra barnteater. jag hade huvudrollen i vår slutproduktion, fick gestalta självaste pink floyd, men det tyckte jag inte heller om. ända sen jag stod på scen med en elgitarr första gången i nian har jag varit fullständigt övertygad om att inget någonsin kan vara mer givande. visst, jag tycker om att vara kär, ligga, skratta med kompisar, köra bil, äta god mat, köpa fina kläder, läsa, spela gamecube och mycket annat, men inget inget snuddar vid upplevelserna kopplade till musik. och både mfmb och private stash (även disco d is dead till pytteliten del) får så mycket erkännande nu, det är min revansch mot allt och alla som på något sätt varit emot mig, på samma sätt som att de människor jag varit emot ser sina prestationer som revansch mot såna som mig. det är jävligt vackert hörni. allt vi drivs av. jag kan inte plocka ut tersen ur ett c#m på en sekund, men jag är fanimig med i två av världens just nu bästa band. där är min stolthet, där är källan till min narcissism, varför jag så tvunget måste rapportera när mfmb är med i p3 pop eller när ethertune skriver vackert om private stash. för att jag var inte skapad till detta, jag stöptes i en annan form. hade jag gått efter mina förutsättningar så skulle jag sitta oknullad och tragisk och illustrera barnböcker nu. tack gode gud för den fria viljan.

MERA PRVT STSH!

vi hade inte tid att spela in nytt material på samma sätt som vi gjort tidigare, så vi ställde oss i replokalen och lekte fram två nya låtar. eriks videokamera fick bevittna det hela.

här kan ni ladda ned ljudfilen.
>>> private stash - serendipity mashup.mp3

vi besökte psl-festen på trés bien shop igår. kändes givet efter att vi fått veta att dan lissvik spelade the 15th på turnéns stopp i göteborg. = sjyst förutsättning för en liten pratstund med herr sinding-larsen själv och han var mycket trevlig. världens bästa this is head spelade live och det såg ut såhär:


foto: emma svensson. titta där är jag!

--

jag återkommer med mfmb-info. stay tuned.

ÖSTERSUNDSELECTRON (IGEN)

natan tänkte posta denna på mekk my day-bloggen (som för övrigt bara blir bättre och bättre hela tiden) men DEN FINNS INTE DÄR ÄN VAD JAG KAN SE!!! så, mafakazz, här har ni i always wanted a pony's uppfräschade remix på the fine detail.

>>> the fine detail (iawap new edit).mp3

jag la upp den omastrade första versionen i våras, men skillnaden är verkligen enorm så se till att uppdatera er. introt, hörni! så jävla epic att det inte hade känts konstigt alls om det brutit ut i stektrance a la dj tiesto. nu gör det ju lyckligtvis inte det, men ja ni fattar.

TOKIO HOTEL

fan, är hon inte rätt het ändå, sångerskan i tokio hotel?

KUKEN

jag är i malmö, victor spelar wilco och någon kräks på toaletten.
innan: dagar i stockholm. två timmar spiritualized varav en halvtimme rent jävla oljud, hänförande proffsnoise, per-anders med galet flin bredvid mig och transtillståndet som man bara får som publik. cut copy i fredags men det hann jag inte uppfatta så mycket av. flera vändor nattlig tunnelbana, hamnade där jag hamnade och det var bra så. jag har tappat direktionerna i alla avseenden. men varje signal du sänder ut, kan jag läsa av. det kommer du lära dig.

PERRR SINDING-LARRRSEN

mästerliga musikbloggen PSL skriver om nya dominonumret. bättre reklam kan väl tidningen inte få, och för min del känns det väldigt stort att bli omnämnd av per sinding-larsen.

"prrrivate stash".
"sebastian hedberrrg".

så låter det nog.

MERRIWHEATHER POST PAVILION

animal collective släpper nytt i början av nästa år och jag kan väl inte säga att jag skiter på mig av upphetsning. feels var världens bästa skiva i några veckor, men jag blev mätt och orkade knappt ens lyssna på förra årets strawberry jam.

men det här är ju hur coolt som helst.
titta på bilden!
omslaget till kommande plattan.
nej, det är ingen animation, det är en jävla stillbild som sabbar ditt huvud.

woohoo!

oavsett hur musiken låter så har de där folkrockarna från brooklyn genom detta tilltag redan plockat flera poäng i min bok.

detta händer just nu:

• digfidominansen. private stash på digfilistan, två gånger två låtar, här (plats 5) och här (plats 8). i den senaste placeras disco d is dead på sjätte plats, vilket är oväntat och oerhört glädjande. dessutom lång artikel om blnz beatcrew, där undertecknad är en av de intervjuade.

• mfmb i p3 pop. nästa måndag, 3 november, slår ni på radion klockan 22:10 för att höra oss snacka om mörker och silverbullit. lova!

• groove kan man väl säga vad man vill om, men de gillar mfmb och det tackar vi för. länkzorz.

• private stash fick mejl av dan lissvik, ena halvan av studio, aktuell med soloskiva. han tyckte att the 15th var ett alldeles utomordentligt stycke musik. vi har fortfarande inte hämtat oss.

• domino no.3 finns nu tillgänglig för allmänheten. jag fick mitt exemplar i veckan och det är ytterst njutbar läsning. vacker som en jävla dröm är den också. private stash på medföljande skivan, och så får ni ju läsa min intervju med hwasser. beställ här.

• mfmb hjärta get laid or die trying, mfmb hjärta nöjesguiden. (hemlis hemlis).

och nästa vecka ser jag spiritualized och guns på berns i stockholm. sen vidare till malmö för mfmb live @ chokladfabriken 13/11 och för att lägga mina grejer på nya ep:n. i övrigt är vi glada över att la bulle sonore äntligen fått tummen ur. de släpper the fine detail + remixer i frankrike inom kort.

mycket going on.
ibland lyckas jag till och med blunda för mina personliga kriser.