FÖR SENT FÖR SENT DEL 1

minns ni när johan söderbergs video till det snurrar i min skalle dök upp på youtube i somras och man tvingades omvärdera hela grejen med film till musik? samma kille regisserar nu familjens nya singel huvudet i sanden (som också är bästa låten från skivan) och den är precis lika oemotståndligt cool och nyskapande som alla väntat sig. kryckorna! varulvstemat! hunden med hjärtat!

jag är många dagar sen men det är jag alltid.

för övrigt tror jag fortfarande att familjens supportspelningar på kents hockeyarenaturne är ett stort skämt - andreas tilliander sitter säkert och electrofnittrar åt det just i denna stund!

GREKDISKO

ännu ett mejl dimper ned i inboxen på myspace och det är fantastisk läsning.
sjukt egentligen. bara för att allt praktiskt strular för mfmb nu hinner vi inte inse att saker och ting faktiskt börjar röra på sig, att det kanske är nu det äntligen händer. på helt andra sätt än förut. vi är vana att spela live hela tiden och att det bara är genom detta vi kan avancera men nu ska vi promotas i storbritannien och grymma producenter jobbar med remixer på fine detail och it's a trap vill samarbeta och fan vi har ju ett skivbolag i frankrike med kopplingar till ed banger. vi borde fira, vi borde dansa nakna på möbler. om inte så mycket annat låg i vägen.

men det händer.
det är viktigast.

vinterns bästa låt är blind med hercules & love affair. antony hegarty sjunger som en man för första gången och så här bra har new york-disco inte låtit sen the raptures house of jealous lovers eller lcd soundsystems daft punk is playing at my house (ja ni kallade det postpunk då men ni hade fel). ladda ner eller brinn för evigt:

>>> hercules & love affair - blind.mp3

i wish the stars could shine now
for they are closer
they are near
but they will not present my present
they will not present my present

i can look outside myself
and i must examine my breath and look inside
because i feel blind
because i feel blind

(jag är sjukt nöjd över att jag matchade stjärnbilden med både herkules och det faktum att antony sjunger om stjärnor i låten. "yes" tänkte jag bara)

3.1 PHILLIP LIM S/S 08

nej dra mig baklänges säger jag bara!

0200

jävvlaarrrhhh....
i cant wait until spring
i cant wait until sprrriiiinnngggg
so what is on your mind NOW????
youre in my blood now WHEREVER I GO
hon har runnit i mina vener i flera år, ett ständigt omlopp. hon är mitt jävla dna och jag är så trött på att glömma och påminnas och låta mig styras så som jag själv alltid styr. bad cash quartets midnight prayer är en av tvåtusentalets bästa skivor och jag har tänkt såga jonas game och hästpojken på riktigt hur länge som helst men aldrig haft enough energi.
pa gav mig den skivan, han hade köpt den i tron att det var bear quartet och pa gillar inte sån gapig göteborgspop alls. smulan fick håkans debut av honom också, han gillade förstasingeln men inget mer. ingen i bad cash quartet borde nånsin ha gjort mer musik efter midnight prayer. jag såg martin elisson sitta i rullstol i studio virtanen och sjunga om knark och det var fan pinsammare än mina egna musikaliska framträdanden i högstadiet. klart de blev lite störda egentligen. bcq slog igenom när de var typ sexton bast; det är jävligt svårt att mogna med ett band. jävligt lätt att dela ambitioner men desto svårare att dela handlingskraften som krävs för att ta sig dit. ahhhhh jääävvlaaarrr. hon är i mitt blod och blev så jävla glad när det gick bra för oss. vi spelade med mixtapes & cellmates i gävle och jag hade klantat mig igen men hon gick på spelningen ändå trots att hon aldrig såg mig i ögonen, och det var innan vi släppte these ears those ears och bytte plattform totalt och trots att vi var rätt otajta hyllade gd oss eller om det var arbetarbladet, någon av tidningarna skrev ner oss men det var för att recensenten spelade i typ hebre eller extremite de silence och de har problem med band som inte i första hand riktar sin musik till trettonåringar med skärsår på underarmarna (eller till sina morsor som sitter i juryn hehehehehehh). undrar om de är med i musik direkt i år igen förresten, det skulle vara sjukt kul. leffe p och things in my pocket deltar, i år är det fan deras tur.

jag bara spårar.
så mycket av mig saknar redan malmö.
jag ska flytta in med erik i lägenheten vid konserthuset.
och i april spelar bloody beetroots och då har jag hunnit bli tjugo.

blodet kokar och de dumma känslorna är långsammare än de snälla men när de väl nått fram stannar de kvar desto jävla längre.

STAYIN IN TOUCH

hon ringer titt som tätt från köpenhamn och berättar hur jävla dum jag är.
så farligt är det inte.
det vet hon.
men det är svårt att hitta andra samtalsämnen.

en period var problemfri.
"jaaa lilla katterna" brukade hon säga och klappa mina fötter.

NORSKLAND

norsk restaurangmeny:

måndag: torsk
tisdag: torsk
onsdag: torsk
torsdag torsk
fredag: spagetti

spagetti?
kyparen: vi har italiensk vecka.

YOU SHOULD GO TO CHINA, THEY GIVE AWAY BABIES LIKE FREE IPODS

jag såg juno på tåget till stockholm. det är en sån film som man vill att alla människor ska nöta så att man aldrig behöver riskera brist på samtalsämnen igen. den lyckas vara utpräglat amerikansk och helt genialisk på samma gång, (undantaget är musiken som mest består av en massa jävla vispopsindie typ moldy peaches, belle & sebastian och white stripes akustiska stunder) och aldrig tidigare har väl graviditet skildrats på ett så naturligt, änglakörbefriat och småcyniskt humoristiskt sätt. juno är värd alla fina vitsord, att missa den är en stor förlust.

och det gick väl en ganska rak linje från filmen till hur jag reagerade på hennes ord i ämnet senare i fredags. det finns inget finare än när någon så förtvivlat ärligt ser fram emot bullen i ugnen, att gå i mammatröjor och typ dissa vinet men hajpa bäbistapeter och akrobatblöjor. hennes ögon strålade och det var bara fan, hon är ju så jävla sval ändå. så jävla oförställd och självklar.

och jag åkte vidare mellan bekanta i förorter med regelbundna stopp inne i stan för att hänga med familjen. inte johan t karlsson då utan min egen. och per-anders.

de är värda hur mycket som helst hela tiden.

kilafors nu. det är makalöst det här med tystnaden, man hör typ en bil på långt avstånd om man spänner öronen men annars verkligen ingenting. ingen musik ambulanser fester byggkranar blattetugg cykelpling bilalarm eller de ständiga tjutande malmövindarna. ljudet av ingenting konkretiserar mina känslor inför att komma tillbaka hit.

sen bär det ju såklart emot att påstå att helgens aktiviteter kompenserade det faktum att jag missade premiären av facehunters utställning på freulein (jocke var där den fittan) men ja, så var det faktiskt. och jag hinner ändå se det där när jag återvänder.

nu börjar inre organ säga ifrån på allvar.

god natt.

HUMOR MED TIDENS GÅNG

igår lyssnade jag på sjuttiotalister som läste upp gamla dagböcker i syftet att få folk att skratta. konceptet är importerat från staterna där det tydligen utvecklats till en hyfsat stor rörelse, och med min genom lunarstorm dokumenterade högstadietid färskt i minnet förutsatte jag att sverigepremiären på inkonst skulle falla mig i smaken. humor är ju ofta som roligast när den bygger på självförlöjligande, även om deltagarnas elvaåriga jag säkerligen vrider sig av förnedring i deras dimension. för det hade väl knappast varit okej att på parmiddagen plocka fram dotterns dagbok och garva järnet åt lillgammalt fredssnack och naiva förhoppningar om att marcus h kanske frågar chans på nästa disko. well, det här är självklart en annan sak. roligast var en snubbe som började skriva när han var typ 20 bast, sjukt pretentiös smörja, "jag finner inget nöje i skönlitteraturen längre, måhända av anledning av mina egna författarambitioner" och liknande. stor komik. väldigt hög identifikationsfaktor i allt, shit, jag kan inte läsa mina egna texter utan svåra magsmärtor. inte ens nåt jag skrivit för fem minuter sen.

helt annat: per skickade en fantastisk youtubelänk:



de fucking går på stranden! vindkraft! vilka jävla maskiner!

på fredag åker jag till stockholm och några dagar därefter vidare till hälsingland. uppkörning är inbokad. i samband med återkomsten till malmö ska karolina fotografera mig (sjukt fashion) sen har jag lägenheten till sista mars och därefter vet jag inte vad jag gör. ack, denna ovisshet.

men förr eller senare blir jag kungen.

NEVER KNOWN

fan fan fan.
den där kvällen i början av juni 2006, mitt första pass på hällagårdens äldreboende, när jocke ringde och sa att vi vunnit gävleborgs musikpris.
jag kunde inte tänka klart förrän flera dagar efteråt.

den sommaren.
vi hade så många ögon riktade mot oss.

och det finns ju inget annat. känslan av att kliva upp på scenen, ömsesidig förväntan, första svepande synthmattorna, trummaskinen smattrar igång, jag spelar mina första bastoner och publiken identifierar låten, "woooh!", leende ansikten, total fucking magi. har du väl fått smak på det blir du aldrig riktigt lycklig utan det. i musiken ryms allt; kontrollerar du musiken är du allt.

däri ligger mina största våndor.

>>> the durutti column - never known.mp3

(joakim sandström har rätt för första gången i sitt liv, det här är världens bästa låt)

SCENEN

viss hajp kring blnz beatcrew.
jag är oundvikligen en del av denna societet (även om jag är sist av alla att göra upptäckten) och det är egentligen underligt att så mycket bra musik har skapats av en liten grupp människor i en stad som bollnäs. den gemenskapen saknas alltid när den inte är närvarande.

tänkte bjuda på två färska hits sprungna ur denna organisation:

>>> wireless cables - we go fast (con join looking back without grief rmx).mp3

>>> v-dogg - dance machine.mp3

victors och valters senaste alster, tokgrymma båda två. första låter don't close your eyes-tta, andra är mer the new school-tta.

fastnade framför vanilla sky ikväll.
när ladies and gentlemen we are floating in space fejdar in i memorial-scenen tappade jag varje spärr, allt lossnade, och det var en nödvändig befrielse.

fan vad vi skulle bli lyckliga tillsammans.
tiden kommer.

och just det, jag orkade inte bry mig mer om modeveckan, men en sak är säker: om jag vill upprätthålla min modemässiga heder i höst måste jag handla whyredkläder för minst tiotusen kronor. så snygg är deras kollektion och så enfaldig är jag.

JASÅ DU

där fick han allt.
som jag väntat, som vi väntat!

det finns inga goda krafter längre, min karma är för låg, jag har aldrig gjort något för någon annan, aldrig öppnat mig, aldrig varit tillräckligt introvert, aldrig varit kär när jag borde, aldrig kunnat släppa taget när jag borde, aldrig uppskattat det jag har, gräset har alltid varit grönare på andra sidan och när jag når dit blomstrar ängen jag nyss flytt från och jag försöker återvända men hamnar i nån jävla skärseld.

så varsågoda, här är den allsmäktiga katastrofen!

och nu ska jag lyssna på kraut på inkonst och supa sönder varje kvarstående partikel av min sjukligt undernärda kropp.