BESUDLAREN

"kärleken är en stor pulserande skam" skrev jag en gång och det kändes så bra att befästa den som just detta.

något så enkelt.

jag tumlar runt i en våldsam identitetskris, allt är periferi, pusselbitarna går inte ihop längre. ni drar er själva över samma kam, jävla hycklare. jag har sårat så många, så många, men förstår ni inte dessa misstag går hand i hand med era lögner? blunda hårdare!!! pressa ihop ögonen tills de inte går att öppna igen!!! låt aldrig era hjärtan ifrågasätta era handlingar för då gör ni min värld ännu mer ologisk!!!

och jag suktar, bedjar, vrålar efter den. jag ligger vaken om nätterna, vrider mig av längtan. jag behöver den mer än jag behöver syre och vatten.

så kom till mig, älskade skam! jag ber dig, kom till mig!

KANYE OCH KREDDEN

när jag hörde the college dropout första gången nån gång typ 2005 flyttades jag genast fem år tillbaka i tiden då jag som hårgeleindränkt sjätteklassare ivrigt insöp energin i eminems första två plattor. exakt den attacken fann jag i kanye wests debut och efter nästan lika älskvärda late registration (undantaget vidriga diamonds...-singeln) sitter jag nu här med det tredje mästerverket; graduation. självklart älskar jag varje sekund förbehållslöst.

men hur stora var inte oddsen för det då?

att mp3blogg-house-electro-indie-kredd-
hipsterwannabe-småstadskomplex-killen (yours truly) hyllar the louis vuitton don är ju lika väntat som det faktum att kent 2007 lägligt nog går tillbaka till musik non stop-soundet på nya skivan. här har vi den vitaste svarta hiphoparen genom tiderna som samplar daft punk och can, rappar om porr över young folks-visslingarna, klär sig i sjukt snygga casualkläder, slopar de för genren ack så vanliga skitsen mellan låtarna och... läser böcker. perfekt anpassad till motsatsen av allt vad ghetto och gangsta heter; perfekt anpassad till målgruppen jag tillhör.

försvar: det där visste jag ju inte då, i samband med the college dropout. och inlägget tappar vikt när jag inser hur löjligt det är att ifrågasätta sitt eget gillande av viss musik. kanye är kung.
graduation är årets hittills bästa skiva i hyfsad konkurrens med mia:s, studios, och tta:s respektive alster.

(*visk* jag gillar curtis också, litegrann. *visk*)

AVANCEMANGEN

jag tog en avstickare genom sankt pauli kyrkogård på väg mot internetcaféet där jag för tillfället uppehåller mig. hösten slår rot i malmö vilken sekund som helst, men ljuset som trängde genom de täta kastanjeträdskronorna ikväll var inget annat än ljuv sensommarsol. jag lyssnade på spacemen 3 och kom att tänka på ocarina of times skogspartier.

jag fick jobb idag. från och med 8 oktober är jag en del av personalen på åhléns citys herrmodeavdelning (acne! bruuns bazaar! cheap monday! hope! pour! stray boys! whyred!) och det känns såklart overkligt. i och med detta är jag garanterad en framtid här. kommer knappast drabbas av ekonomiska bekymmer igen.

och så är det mfmb. 5 oktober spelar vi på first class riot, en av malmös finaste klubbar. replokal är set and done, inspelning är på gång och vi är i final i en tävling vi ställde upp i.

allt känns, för att uttrycka mig kortfattat, jävligt bra.

så när vänder det?