28.12.07

VINTERBUSSEN



jag åkte fram och tillbaka mellan söderhamn, oavbrutet kändes det som och jag hörde jens lekman för första gången på en av de resorna och antony & the johnsons och många andra jag glömt.

det var många minusgrader hela tiden.

en annan gång åkte jag till stockholm och sista popagandafestivalen, final fantasy hade börjat bli stor och henrik berggren sjöng shoreline (det lät inte alls bra). jag höll om någon minns jag. det började regna, hon tjatade men jag och victor åkte till gärdet. hörde senare att hon drog hem och substitutknullade en 28-åring.

teaterverkstan förra vintern. någon annan av annan betydelse. vi lyssnade på escaping your ambitions, hon gillade den tror jag, ville bränna av den, och jag försökte bara övertyga och jag tror aldrig jag varit närmare sanningen än då men det kunde ju inte hon veta såsom jag betett mig.

hon chockade mig en gång senare när vi var fulla och det gjorde mig så vansinnigt lycklig.
ändå kunde jag aldrig hänge mig längre stunder.

för jag åkte till huvudstaden med henne några gånger också.
återigen någon av annan betydelse.
första gången.
jag har inga bilder kvar men jag önskar jag hade.
själv såg jag ut som en idiot med gula skor och popafro men hon var vackrare än någonsin, om jag haft minsta vett i huvudet hade jag stannat tiden just där. inga misstag hade ännu begåtts, inga hjärtan hade krossats, inga dumma tvivel hade ännu börjat gro.

långt efteråt sitter vi på en brygga vid själstugesjön.
inget var reparerat men inget kändes dåligt, inget kändes falskt.
ljummen sensommar.
och kärlek vars intensitet jag bara kan erinra mig med allra största ansträngning.

det är sånt som snurrar där jag sitter ensam på möllevången, egentligen inte för att jag inte kan ringa hit nån som kan göra mig sällskap, utan för att det tar sån tid att tvinga ner minnen till den betydelse de hade från början, innan jag överdimensionerade dem.

jag måste ju påbörja den processen nu.

>>> montt mardié - under mitt paraply (live).mp3

umbrella på svenska.

imorgon flyttar jag till en vindsvåning på värnhem.
ännu ett steg.

23.12.07

JULKLAPPEN

foto: karl nordgaard

åh dessa nätter hemma.
det är här jag känt mig som ensammast.
det är här mina snedsteg i livet bränt mig som värst.

och nu: blott behag.

jag lyssnar på burial och högtid nalkas. förra julen var outhärdlig, har aldrig mått sämre, men sår läker hur mycket man än älskat och älskar man fortfarande så lär man sig leva med det. man anpassar sig. minnen ur fokus.

sen går det nåt halvår och det räcker med en oväntad rendezvouz mer krävs inte.

ja, ja.

här är i alla fall första låten från demon.
jag vet att jag är tröttsam med mitt hajpande men the fine detail kan nog faktiskt vara det absolut bästa vi gjort, den är fulländad i sin dystra monotoni. minusgrader, mörker, snöflingor som långsamt faller till himlen jada jada jada.

>>> MFMB - the fine detail.mp3

and it seems a little strange
no one is there to call your name
oh, it's you
i'm only happy when i'm with you

och ibland känns det så sant att det gör ont i hela bröstet.

20.12.07

WHEN MY CONDITION IS ALRIGHT



jag och victor påbörjade arbetet på den här låten när träden i malmö fortfarande var frodigt gröna och solen värmde våra shortsbeklädda ben.

och veckorna gick.

igår la vi sista handen och det är med största stolthet jag låter er ta del av detta niominutersepos, denna ljuva blandning av mitt ddid, victors rld och de bästa delarna av 00-talets göteborgska popmusik. varsågoda:

>>> PRIVATE STASH - when my condition is alright.mp3

nu åker jag hem till kilafors några dagar.
mfmb-demon är klar. the fine detail heter den.
postar den om några dagar.

värt.

11.12.07

RED LIGHTS TALK



nytt med rld.

denna hade platsat på en slickare human after all.
eller som en mindre pompös kavinsky.
eller college med synthgitarrer.

annars kan vi ju skippa referensdroppandet och låta den stå för sig själv i sin bedårande househimmel, högt högt över allt vi vanliga dödliga någonsin lyckas uppnå.

>>> red light disco - red lights talk.mp3

(victor och yours truly - under projektnamnet private stash - är förresten snart klara med den mastodontsymfoni som vi jobbat med ända sedan vi flyttade hit, den postar jag inom någon vecka).

jes.

och på fredag spelar mfmb skivor igen på first class riot. blir det ens tillnärmelsevis lika roligt som förra gången så kommer jag leva lycklig ända till julafton.

weeping willows live dessutom.
tänk om de spelar nån snyftare ur smithskatalogen, typ i know it's over.

jag skulle gråta sönder mina pupiller!

7.12.07

KO(RRESPO)NDENSEN 5



vingslag är årets bästa låt, fortfarande.
den är min ensamma sommar.
min beredskapsperiod på det nya livet.

den är svala nikotinstinna nätter vid spegelblankt sötvatten, den är kärlek när kärleken runnit ur händerna på mig och den är precis vad jag själv alltid velat åstadkomma med musik.

if this is love
i lay my hands down

och där föds ändå en strimma hopp.

KO(RRESPO)NDENSEN 4

en annan grej.

jag tror att den totala besatthet av mode jag just nu besitter är en omedveten taktik för att fjärma mig från allt vad känslor heter.

av samma anledning lyssnar jag inte på musik längre.

jag tänker på dem ändå, varje kväll, men allt berör mer när det ackompanjeras.

därför undviker jag de starkaste tonerna.

därför skriver jag allt det här för jag har ingen annan kanal längre.

...

ursäkta mig.

KO(RRESPO)NDENSEN 3



för om en vecka släpper mfmb fyra nya låtar.
sen betyder inget annat någonting någonsin.

KO(RRESPO)NDENSEN 2

men det är bara mina senaste minne av trygghet och det betyder ju hur jävla mycket som helst med tanke på hur otrygg tillvaron är här.

gud ska veta att jag trivs, att jag älskar stan, men det känns om att vårt lilla luftslott kan rasa ihop anytime och vad händer med mig då? vad blir jag utan malmö?

jag har inga begåvningar, inga eldar som brinner, inga grunder att stå på.
bara en stor svart skräck för att tvingas flytta tillbaka.

men samtidigt.
jag har ny lägenhet, jobbet är utom fara, jag har vänner och nödvändiga trådar.

inget får tas ifrån mig.

bara svammel... tonårsångesten är svår att undfly. högstadiejaget har varit konstant närvarande den senaste tiden. men låt detta gå förbi nu. låt mig bli vuxen.

HAHA.

KO(RRESPO)NDENSEN

nej.
jag har skrivit tio olika inlägg men alla saknar relevans.

jag skriver regelbundet små anteckningar, fina meningar, gamla minnen som dyker upp, nya betraktelser, betydelsefulla ord.

inget passar här just nu.

sen.
nu: enbart upprepning.

för mitt hjärta är något annat.
mitt hjärta äter sig aldrig mätt.
i detta ligger en fruktansvärd otillfredsställelse.

jag går ju ständigt i samma fällor, söker skydd i fel stugor. gräset är grönare på sydkusten men jag kan aldrig glömma och det behöver kanske inte betyda saknad men förvirring.

att... älska igen.

det finns ju här.
jag ser dem hundra gånger varje dag.

och att vakna bredvid någon är tillräckligt på så många sätt.

men en gång i tiden vaknade jag bredvid universums mittpunkt.