HUMOR MED TIDENS GÅNG

igår lyssnade jag på sjuttiotalister som läste upp gamla dagböcker i syftet att få folk att skratta. konceptet är importerat från staterna där det tydligen utvecklats till en hyfsat stor rörelse, och med min genom lunarstorm dokumenterade högstadietid färskt i minnet förutsatte jag att sverigepremiären på inkonst skulle falla mig i smaken. humor är ju ofta som roligast när den bygger på självförlöjligande, även om deltagarnas elvaåriga jag säkerligen vrider sig av förnedring i deras dimension. för det hade väl knappast varit okej att på parmiddagen plocka fram dotterns dagbok och garva järnet åt lillgammalt fredssnack och naiva förhoppningar om att marcus h kanske frågar chans på nästa disko. well, det här är självklart en annan sak. roligast var en snubbe som började skriva när han var typ 20 bast, sjukt pretentiös smörja, "jag finner inget nöje i skönlitteraturen längre, måhända av anledning av mina egna författarambitioner" och liknande. stor komik. väldigt hög identifikationsfaktor i allt, shit, jag kan inte läsa mina egna texter utan svåra magsmärtor. inte ens nåt jag skrivit för fem minuter sen.

helt annat: per skickade en fantastisk youtubelänk:



de fucking går på stranden! vindkraft! vilka jävla maskiner!

på fredag åker jag till stockholm och några dagar därefter vidare till hälsingland. uppkörning är inbokad. i samband med återkomsten till malmö ska karolina fotografera mig (sjukt fashion) sen har jag lägenheten till sista mars och därefter vet jag inte vad jag gör. ack, denna ovisshet.

men förr eller senare blir jag kungen.