jag såg juno på tåget till stockholm. det är en sån film som man vill att alla människor ska nöta så att man aldrig behöver riskera brist på samtalsämnen igen. den lyckas vara utpräglat amerikansk och helt genialisk på samma gång, (undantaget är musiken som mest består av en massa jävla vispopsindie typ moldy peaches, belle & sebastian och white stripes akustiska stunder) och aldrig tidigare har väl graviditet skildrats på ett så naturligt, änglakörbefriat och småcyniskt humoristiskt sätt. juno är värd alla fina vitsord, att missa den är en stor förlust.
och det gick väl en ganska rak linje från filmen till hur jag reagerade på hennes ord i ämnet senare i fredags. det finns inget finare än när någon så förtvivlat ärligt ser fram emot bullen i ugnen, att gå i mammatröjor och typ dissa vinet men hajpa bäbistapeter och akrobatblöjor. hennes ögon strålade och det var bara fan, hon är ju så jävla sval ändå. så jävla oförställd och självklar.
och jag åkte vidare mellan bekanta i förorter med regelbundna stopp inne i stan för att hänga med familjen. inte johan t karlsson då utan min egen. och per-anders.
de är värda hur mycket som helst hela tiden.
kilafors nu. det är makalöst det här med tystnaden, man hör typ en bil på långt avstånd om man spänner öronen men annars verkligen ingenting. ingen musik ambulanser fester byggkranar blattetugg cykelpling bilalarm eller de ständiga tjutande malmövindarna. ljudet av ingenting konkretiserar mina känslor inför att komma tillbaka hit.
sen bär det ju såklart emot att påstå att helgens aktiviteter kompenserade det faktum att jag missade premiären av facehunters utställning på freulein (jocke var där den fittan) men ja, så var det faktiskt. och jag hinner ändå se det där när jag återvänder.
nu börjar inre organ säga ifrån på allvar.
god natt.
11.2.08
YOU SHOULD GO TO CHINA, THEY GIVE AWAY BABIES LIKE FREE IPODS
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Hörrödu Guy-Manuel! Vi kör listmodellen:
1. Det var fett längesen vi sågs. Tro det eller ej så saknar jag att springa ihop med dig på skolan och på fester och byta ett par ord om något lägligt. Jag saknar sommaren då alla lyssnade på Funeral och var "indie". Tiden då jag åkte runt på varenda spelning ni hade och kände mig speciell som visste vad titeln Mebiti Kapgotear kom ifrån. Det var en trevlig tid.
2. Du var den sista jag trodde skulle uppskatta Juno. Jag såg den själv för ett par dagar sedan och tänkte: "shit, det här är en av världens 20 bästa filmer". Den är Napoleon Dynamite med djup och utan tillgjord nördhumor.
3. Jag har sagt det till Jocke men du behöver också höra det. The Fine Detail EP är underbar. Jag har haft den i mp3-spelaren sedan den släpptes och fet-diggar. Hoppas att det går bra för den och att ni får spela någon festival i sommar. Det förtjänar ni.
Ja, det var nog allt för idag. Nu ska jag göra en blandskiva och peppa inför PB ikväll. Vi hörs!
du har rätt i allt, gamle galt.
oerhört värt också att du gillar fine detail. känns som att flera av de som diggade oss kring mebititiden har hoppat av skutan i takt med att vi rört oss mot dansmusiken, och därför är vi extra glada över de få som hela tiden förstått vart vi vill komma och som inte dissar på grund av en sidechainad housebasgång. det är ni som keeps us going trots allt jidder.
om typ femton timmar är du vidare till länsfinal i musikdirekt, anton. och jag är där och hurrar!
Post a Comment