MJÖLKMAGE INNEBÄR ATT MAN INTE TÅL MJÖLK, JAMEN DET LÅTER JU VERKLIGEN HELT JÄVLA LOGISKT!

ja här går man på stan och någon säger "ursäkta, men jag skulle vilja bara fråga om du..." och så känns allt lite mer värt.

sen diskade jag alla mina kaffekoppar på jobbet och skakade hand med människor.

mot förbättring:
jag ska under 60 kilo igen.
jag ska aldrig klä mig i något som inte utstrålar "det är här det snyggaste jag äger".
jag ska börja dricka mer.
ta upp mina goda frukostvanor.
sluta öppna dörren för de jag kanske hellre stänger den för.
hitta en en, jämt.

som älskar livet. åh gud, har jag lärt mig något, vet jag vad jag är ute efter? det blir alltid samma lika. den jämna linjen. men egentligen saknas tid för något så passionerat. ah lidelsen. jag har aldrig känt mig så splittrad som när vi satte upp die mauer, aldrig så genomsyrad av skam och tvivel men samtidigt den där pulserande viljan att bevisa något och känna mig nöjd med en rollprestation som redan från början låg högt över min förmåga. dit nådde jag ju aldrig och distans till spektaklet saknas fortfarande. gud, vad ledde mig in till det där?

hur som haver. victor plågar sina maskiner som om det inte fanns en morgondag och klämde nyligen ur sig den här electrostänkaren. bloody beetroots skulle inte gjort det bättre.

>>> things in my pocket - stealing refrigerators (red light disco remix).mp3

inatt skrev jag om burial och min ambivalens inför untrue, skivan som antingen är årets bästa eller årets mest största jävla idiothajpskit. men sen deletade jag för det fanns ingen rytm i inlägget. jag har postat samma text 74 gånger i den här bloggen nu, när ska ni genomskåda mig? har ni redan gjort det utan att säga något? titta på den där clownen, han är alltid sådär. shit vilket intryck den raden gjorde på mig en gång i tiden. en kort period, innan allt med håkan hellström blev olyssningsbart. gjorde ett försök strax innan christine flyttade från malmö, jag stod och diskade och fick tårar i ögonen av "jag har varit i alla städer" och mindes arvika 05 när han var så jävla dålig men jag stod nästan längst fram ändå såklart och nån vecka efteråt dyker det upp publikbilder och det är jag, christine, sibel med gbg-pop i ögonen för herregud vi var typ 16 år gamla ingen kunde klandra oss. åsa skymtas också. hon var finast i världen en stund. det har så många varit.

nån gång börjar jag spela in musik igen.
nån gång mognar jag ifrån yta, mode, slarvsex och rome total war.