jag har mycket att säga, det har jag alltid, men du lyssnar bättre än blogger. varje tanke ventileras genom dig. ditt tålamod knäcker vilken krypskytt som helst och ditt sätt att le med ögonen knäcker varje spöke i hjärnan min. jag vet inte om jag behöver något annat. jag vet inte om jag någonsin behövt skriva något här, men jag har gjort det ändå för att inte glömma. 

det som händer oss glömmer jag aldrig.

du åkte till uppsala för att se mig spela med sail a whale, hade du inte gjort det så hade du missat något så vackert så vackert, men jag visste ju att du skulle komma för så funkar du. öppen bok, men ett litterärt mästerverk, årtusendets roman. du sitter i studion i bollnäs där jag lägger basspåren på nya mfmb-skivan. sköna rysningar när jag tänker på den, när jag tänker på hur den kommer mottas. många kommer hata plattan så jävla gränslöst mycket och de reaktionerna ska glädja mig lika mycket som de positiva. det är väl en klyscha det där, "vår musik lämnar ingen oberörd", men jag vågar använda den för det är så det blir.

jag och jocke bloggar på djungeltrumman, så sant som det är sagt.

och snart är det jul men tills dess råder samma bekväma lunk som alltid.

du och jag ska ut ikväll. "tror du vi kommer kunna bete oss nurå?" frågar jag för vi har glömt hur man gör när man träffar andra människor. vi skapar nya regler i det sociala spelet. men för i helvete, de får väl rätta sig efter oss, åtminstone acceptera vårt agerande, chicken pork whatever jovisst.