njaa. inget vidare, det här. svårt med weblogs. svårt vara fyndig och intressant och lagom personlig. jag är bra på pingis. och på att sova! när jag vaknar på morgonen (eller, ganska ofta, sent på eftermiddagen) tänker jag: "det här gjorde jag bra!".

en kompis berättade en gång att han hade träffat e-type på en krog i stockholm. de hamnade i samtal om musik (kompisen ifråga sjunger i hårdrocksband) och e-type visade prov på häpnadsväckande självinsikt när han gav rådet "bli aldrig, aldrig som jag!". kompisen fick lova att aldrig berätta om deras samtal för någon, varpå e-type hoppade in i en taxi och for iväg. oavsett sanningshalt så är det ju en fantastisk historia.

själv blir jag alltid så äckligt inställsam när jag träffar celebriteter. på kalasturnéns stopp i gävle 2004 bad jag filip & fredrik skriva sina autografer på min arm (rrhhh skamsköljning!!!) och passade samtidigt på att förklara att de minsann "personifierar framtiden för svensk television". fredrik sa "tycker du det?" på ett ganska drygt sätt och jag bara "jaaa". och så har vi ju popfolket. frasen "du gör världens bästa musik" har jag än så länge hunnit framföra till andreas mattson, mattias alkberg, johan t karlsson, andreas tilliander, dan lissvik och många fler som jag inte kommer på just nu. när vi spelade med the faint förra hösten försökte jag på alla sätt bli tjenis med bandmedlemmarna. det mest pinsamma ögonblicket var när jag mötte basisten i trappan till logerna; han bar på några pizzakartonger och jag ville säga något, vadsomhelst, så jag pekar och utbrister glatt: "pizza?". och vad svarar man på det, liksom? killen nickade och gjorde tummen upp. själv sprang jag med blossande kinder ut till load in-ingången och hetsrökte tre cigaretter. jajaja. värst är hur som helst en grej som utspelade sig på vår tysklandsturné 2006. vi slår ihjäl tid på dresdens gator och hamnar i en liten musikaffär. en man ur personalen kommer fram och undrar om han kan hjälpa oss med något. jag svarar snabbt "no thanks, we're just looking" och tillägger: "we're musicians". åh herregud. kanske går det inte att formulera i text hur erbarmerligt löjlig den kommentaren lät där och då, men bandkamraterna fann den så rolig att vi fortfarande inte kan gå i närheten av en musikaffär utan att någon reciterar min fadäs. "we're musicians"!!! vad fan ville jag mena med det??? som att gå in i en butik som säljer golfutrustning och skandera "jag spelar golf, jag!". fy fan fy fan fy fan, vilken äcklig liten människa jag är.

anywayzzz...

imorgon går ni på klubb håll ihop på bonden, hör ni det?
v-dogg live, sebastian och natan bakom diskjockeybordet.

premiärspelning för nya mfmb-låten!!!