EN BIFF AVVERKAR MAN JU I 180

digfi dissekerar morrisseys nya och jämför honom med magnus uggla; "en annan en gång briljant artist som fryst i en elak parodi på sitt tidigare jag".

"efter fem bitvis briljanta album fick han en megahit med ’IQ’ 1983 och har därefter fortsatt att göra samma låt om och om igen i 25 år. Den där oerhört märkliga kombinationen av umpa-umpa och ’Hej Tomtegubbar’."

helt magiskt formulerat tyckte jag, och vigde därefter en halvtimme till att plöja gammalt uggla-material på tuben.



bobby viking-klippet är snäppet bättre (alltså verkligen sinnessjukt grymt, kolla för fa-an) men filmen ovan plockar poäng på intervjun som följer framträdandet. magnus uggla flåsar "tja!", dråsar ned i fåtöljen och öppnar en zingo (rock!) varpå han pekar mot golvet och på omistlig sjuttiotalsstockholmska konstaterar: "jävla goa äpplen det där asså, tjacka ett halvt kilo idag" (rock igen!).

- du snackar ofta om dina polare...
- ja, mina polare. tengen till exempel - ah han ligger å kvartar nu, var väl ute igår, han ser lite deppi ut.

[...]

- det verkar som att du är jävligt destruktiv.
- vad betyder det?
- ah, att man vill förstöra sig själv, va.
- men de gör ja inte!

slutklämmen är också klockren. jag gillar det här. att gå från en låt som bobby viking till svennebanan-anthems som kung i baren och pom pom pom shobidoah känns ju rätt märkligt men det behöver jag ju inte skriva mer om eftersom jag alltid är sist i världen att uppmärksamma dylika faktum.

monstret mfmb spänner musklerna just nu.
lägesuppdatering kommer.