STÖRRE ÄN ER

"MEN KÄNN NÅGOT" säger dina ögon!
utgångspunkten är alltid mig själv och inget kan väcka reaktion för jag är alltid äckligast. du delger mig dina största klavertramp, sen kollar du min garderob och HA HA HA - jag har redan köpt varenda t-shirt. knäckt? klart du är.

jag sa att perioden hittills i stockholm har varit bland de bästa i mitt liv, men anledningarna är alldeles för konkreta för att jag innerst inne ska kunna tro på de orden. och året har bjudit på andra ögonblick som varit helt obefläckat vackra. försommarmorgnarna i arrie utanför malmö, solen på våra bara ben, i synnerhet på hennes för de drog till sig allt ljus i världen, det gör de väl fortfarande men i ett annat land. helsingborgsestivalen; jag jocke emelie smulan vid havet i väntan på bob hund, danmark så nära på andra sidan och det var dagen efter spelningen på rundgångscenen där så mycket började. "nu jävlar slår vi" sa jocke och det kändes så magiskt att få dela de där upprymda känslorna just där och då. alla höstens spelningar. rusen kopplade till private stash. värmen i rågsved. natten i bollnäs då allt kändes på allvar, för det var bara en enda gång. konsten att glida enligt god moral, som jag aldrig aldrig kommer lära mig. jag kryddade tiden och bollnäsdagarna dänger således verkligheten i skallen på mig: "VARSÅGOD DITT AS, INTE SÅ JÄVLA SKÖNT VA???".

botemedlet finns som vanligt i att skapa musik som är större än dig.
det är inte så jävla svårt alls.

för du är större än vad? justice?