KO(RRESPO)NDENSEN

nej.
jag har skrivit tio olika inlägg men alla saknar relevans.

jag skriver regelbundet små anteckningar, fina meningar, gamla minnen som dyker upp, nya betraktelser, betydelsefulla ord.

inget passar här just nu.

sen.
nu: enbart upprepning.

för mitt hjärta är något annat.
mitt hjärta äter sig aldrig mätt.
i detta ligger en fruktansvärd otillfredsställelse.

jag går ju ständigt i samma fällor, söker skydd i fel stugor. gräset är grönare på sydkusten men jag kan aldrig glömma och det behöver kanske inte betyda saknad men förvirring.

att... älska igen.

det finns ju här.
jag ser dem hundra gånger varje dag.

och att vakna bredvid någon är tillräckligt på så många sätt.

men en gång i tiden vaknade jag bredvid universums mittpunkt.