från bbc-kvällen på pluto.
ser ni, vilket makalöst jävla fotografi.
i det ögonblicket hade tiden gärna fått stanna.

i mitten av oktober reser jag till malmö för repetitioner och intervjuer. sen spelar vi i kalmar och eskilstuna. nån som har koll på de städerna? är de fina?

jag har jobbat lite för mycket, men nu gäller tre dagars ledighet och de kommer spenderas i hälsingeskogarna. jag saknar mina päron. morsan fyllde år i veckan och blev bjuden på pollytårta. hon berättade det som om pollytårta var något lika vanligt förekommande som, vad ska jag säga, mazariner? förra helgen blev jag okontaktbar i knappt ett dygn och genast lade morsan ut en efterlysning på facebook ("sökes: 21-årig smal popkille, 1.80 lång, mörkt kort hår, hördes senast av i fredags kväll, alla tips mottages tacksamt") och jag kan ibland bli irriterad över den hönsigheten, att de aldrig chillar, men samtidigt värmer det i hjärtat, för jag vet i alla lägen precis vart jag har dem. jag har aldrig behövt skämmas över dem. min största skräck i livet är att de ska börja skämmas över mig, och det kanske är den viktigaste vägvisaren jag har. farsan ringer ofta, frågar vad jag har ätit de senaste dagarna, sen berättar han vad han har ätit, också avslutar han med att berätta någon rolig anekdot om vår hund. det är samma formel för samtalen varje gång men det är precis så jag vill ha det. den där granithårda tryggheten. inget är mer värdefullt.