10.9.09

jag pinnar runt i norra stockholm och minns hur det var att vara vuxen. innan jag lät mitt liv dränkas i alkohol, innan jag började penetrera allt med puls. två år sen. det var en vacker tid och jag är lycklig över att ha hittat tillbaka.

jag träffar inte människor längre, jag tittar på dem. utbyter några artighetsfraser på sin höjd. någon möter min blick på tunnelbanan och mättar mitt behov av socialiserande för den dagen, sen går jag hem och somnar.

mfmb är ju självklart en motvikt. vi spelade i stockholm och i finland förra veckan. fantastiskt. det är kombinationen av livet här och livet där som gör tillvaron så vacker. och att jag lärt känna någon som varken uppmuntrar eller låter sig sänkas av mina avigsidor. för där finns också många minnen, från när någon sa "var glad!" istället för "jävla tönt!". sånt är bra för mig.

och jag tänker på varför jag befinner mig här.
undrar varför det var så självklart att flytta från bollnäs efter studenten. som om jag aldrig ens övervägde att stanna. det senaste året har ju på många sätt varit en jävla pärs, men jag har desperat klamrat mig fast vid stockholm för jag har tänkt att "släpper jag taget så blir allt bara ännu värre". klockan är 06:55, jag röker en cigg på södermalmstorg för tunnelbanan mot mörby centrum går först om sex minuter, det är höst i luften och jag har alltid älskat hösten, det är min årstid det. på hösten blir jag kär. kanske inte nu, för det krävs mer ju äldre jag blir, men förutsättningarna räcker gott och väl år 2009. djupa inandningar, en sista blick mot orange himmel, och sen låter jag kollektivtrafiken föra mig vidare norrut. jag känner mig... trygg.

och med dig tappar jag all prestige för du har ingen prestige.
med dig tappar jag alla pretentioner för du har inga pretentioner.
med dig tappar jag min cynism för du är inte cynisk.

du formar mig till det bättre och för det är jag evigt tacksam.
du är ingen speciell egentligen.
du är bara så jävla grym.

1 comment:

Jimmy said...

exakt så!