jag förblev vaken hela natten för jag läste en så himla spännande bok om öland. vid sextiden gick jag ut på balkongen och välkomnade de första solstrålarna men nu börjar värmen bli outhärdlig. lyssnar på jens lekmans sommarmixtape (tanka!) och fnittrar åt den ihopklippta dialogen mellan alicia keys och michael carlsson 15:10 in i mixen; keys raggar järnet på carlsson och han bräker fram dumma svar på överdrivet göteborgsk engelska. "so, what do you do?", "well, i play in this band, you know... the honeydrips", "ah, that's interesting", "ehh... yes". tihi tihi! sen började jag tänka lite på bitterhet. läste nånstans att under frankes spelning på way out west häromåret uttryckte sångaren iskalla kommentarer om sin exflickvän och hennes nya kille, typ "hoppas att det är skönt när han knullar dig". jag var ju inte ens där, men storyn rev ändå stora hål i mig. det fanns så mycket att relatera till, en gång i tiden.

och då började jag tänka på den gång i tiden som var förra våren förra året. i fyra månader jobbade jag som annonsförsäljare på en konkurrent till eniro. galen bransch, det där. min chef var en gammal heroinist och biltjuv, eller fan, mycket pekade på att han fortfarande höll på med såna hyss. hur som helst hade killen suttit i fängelse i sammanlagt fyra år (han förlängde sina straff med 13 månader för att han kontinuerligt smugglade in hasch - "det var värt det") och körde bil till jobbet varje dag trots att han saknade körkort. en dag kom han till jobbet med ett stort stycke renkött som han sedan, med galenskap i blicken, satt och karvade bitar av. när han avslutade matpauserna högg han sin kniv i skrivbordsskivan. hålen blev många centimeter djupa och jag var livrädd. en annan gång ropade han in mig på sitt kontor, fler säljtips tänkte jag men nej, han ville bara bygga nåt slags förtroende genom att visa mig sin vapenlåda. "kolla härå!!" flåsade han förtjust och plockade fram polisbatonger, knivar, katanas och knogjärn. jag blev snabbt duktigaste säljaren på kontoret, men efter den där demonstrationen var jag noga med att aldrig bräcka chefens resultat. många gånger fick jag väcka honom när nån från huvudkontoret ringde, för han tog ofta tupplurar på golvet. "säg att jag är upptagen med en kund" mumlade han och somnade om, och jag trivdes ändå rätt okej i det vansinnet. det var hög rotation på personalen. de flesta slutade efter ett par dagar. en tjej hade precis hoppat av gymnasiet, en månad innan studenten, för att "snabbare komma in i vuxenlivet" eller hur hon nu uttryckte det. hon var rätt tydlig med det mesta - på sin första arbetsdag sög hon av mig på jobbtoaletten. hon kan ha haft fler begåvningar, men att sälja internetannonser var inte en av dem; efter knappt en vecka sjukskrev hon sig och kom aldrig tillbaka. den stora andelen kortvariga kollegor ökade dock sammanhållningen mellan oss som faktiskt lyckades sälja något. jag blev riktigt bundis med en kille vid namn abdul. han hade spelat fotboll tillsammans med zlatan och blev upplockad av nån agent från arsenal efter en lyckad insats i nån juniormatch med malmö ff. som fjortonåring flyttade han till london med en lovande karriär framför sig, men i en av de första matcherna missade han en straff och fick därefter psyket knäckt av fotbollsidiotins england. killen kunde inte gå och handla utan att folk skrek och spottade efter honom. så han flyttade hem och började köra lastbil istället innan han hamnade på samma företag som mig. han hade barn och fru att försörja, och när jag fick höra att malmökontoret hade lagt ner (inte konstigt med tanke på vem som var in charge!) blev jag lite orolig över abdul, tills jag träffade på honom i vintras på en pizzeria på möllan. han blev överlycklig av att se mig och berättade att han hade fått jobb på en budfirma och att hans fru var gravid igen, en dotter på väg! "ta hand om dig, boss!" ropade han när jag gick därifrån (av någon anledning kallade han mig alltid "boss") och jag blinkade hårt för att inte få tårar i ögonen. det kändes så jävla fint, bara.

min chef släpade med mig på ett möte i en liten källarlokal vid triangeln. det gällde en ny auktionssajt som utgick från formeln att man värvar medlemmar som värvar medlemmar som värvar medlemmar och sen tjänar man en viss procent på allas säljande och köpande. "vi är första gruppen i sverige som satsar på detta, alla i det här rummet kommer bli miljonärer" fastslog sajtens representant lyriskt efter sin presentation. jag tittade mig omkring och insåg att jag var den enda som utstrålade skepsis. "ursäkta, jag kanske har missuppfattat totalt, men det här låter ju som ett pyramidspel och det är väl olagligt?". stämningen blev genast dämpad men representanten bara log och satte igång en lång förklaring. "ja, det kanske kan verka så, MEN...". jag fick ingen klarhet alls men de andra verkade nöjda. många kollegor, däribland chefen, satsade stora pengar i projektet. antingen är de miljonärer nu, eller så sitter de på kåken. well, chefen sitter ju på kåken oavsett.

vi åkte till jönköping för att bonda med folket på huvudkontoret. alla hotell var uppbokade på grund av nån mässa, så vi fick bo i en liten stuga på en camping. det var inga crazy bananas-roliga dagar, men jag och abdul pratade om kvinnor på kvällarna, jag fick sms av någon och han frågade "är det din flickvän?" och jag hade aldrig sett det så, men jag förvånades över hur bra det kändes att svara "ja".

det blev aldrig så, riktigt.
jag drog bara ut på allt.

sen började mfmb sprattla, som en ål i en stekpanna.