i lördags: sommarens hittills finaste natt. eller, sommaren började väl mer eller mindre just då. taxi till västra hamnen efter debaser, havet är skitkallt men sen blir jag kär och när man är kär så fryser man ju inte alls. och jag vill inte leva ett tråkigt liv. inte nu. vi skrattar hela tiden och jag spelar i världens bästa band, människor är snälla, de vänder inte bort blickarna längre, det ligger ett nytt skimmer över allting här. och så snuvar jag någon på den yttersta triumfen. inget tråkigt liv här inte!

tråkigt att prince gick och dog, förresten. han skrev fina sånger!

tut tut säger tåget och rullar så sakteliga iväg mot malmö. det är varmt varmt varmt, himlen är klarblå och oj vad jag ser fram emot de kommande veckorna. herrejisses, jag kommer inte tillbaka till stockholm förrän i mitten av juli! då har jag glömt allt och allt har glömt mig.

här spelar mfmb:
tisdag 30 juni kl. 16:30 - roskildefestivalen, pavilion junior
fredag 10 juni kl 22:00 - hultsfredfestivalen, stora dans (SPELTIDEN!!! SPELTIDEN!!!)

vi har ju massa annat inbokat senare också, kolla myspace, och vissa grejer är inte helt bekräftade än men det blir en grym sommar.

ikväll ser jag ratatat på debaser.
då blir man nog pepp, jojomen.

bäst på where the action is 2009: perssons pack. fenomenalt! blev även sällsynt betagen när neil young började grunga loss. pixies lät bra på avstånd (stod och hinkade öl med per-anders när de lirade) och något annat är inte värt att nämna, jag var bara där på fredagen.

men hörni! nu ska jag länka litegrann.
allscandinavian.com la ut en fin recension på mfmb-vinylen. sen frågade de om vi ville ställa upp på en svårbegriplig Q&A-intervju och det ville vi ju. roskilde tycker att vår musik är "perfect for everyone whose inner discoteque is always playing new order and depeche mode". världens finaste the sounds tipsar om oss i en intervju med transition, och fyfan vad glad man blir! slutligen, om någon har missat recensionen på dagensskiva.com så hittar ni den här. jag gjorde bort mig lite med den där korkade kommentaren, men ja... stundens hetta.

äh.
nu råkade jag tänka på na och då tog alla andra tankar slut!

vi bodde i en trea på värnhem, victor spelade ofta mr suitcase-remixen av south america, janivet nicolas makelberge, och det rycker i varje känslospröt när jag lyssnar på den nuförtiden. vi kollade på tv. boston tea party och upp till kamp och two and a half men. bara tv inget internet, hur klarade vi oss utan internet??? nån gång i veckan: 20 kronor för en timme på internetcafé. folk frågade oss varför vi inte hade skaffat facebook än - vi frågade "vad är facebook för någonting?". christine jobbade på metro och en dag kom hon hem med en massa ris, sånt ris som ligger i påsar och som blir helt perfekt kokat utan att klibba. det blev många middagar. jag tjänade bra pengar, köpte vin då och då, satt i fönstret med vinglas och cigarett, ville ha någon att pussa på. vi dj:ade på kb, jag pussade på någon, pussade på två, tre kanske, svarttaxi hem, hittade victor sovandes på badrumsgolvet och han såg så lycklig ut, jag var också lycklig. hon väckte mig på morgonen, "skulle inte du jobba idag?" och det skulle jag ju, jag jobbade hela jävla tiden kändes det som. bakfyllan var så hård att balansen sattes ur spel, jag stod bara och gungade vid kassan hela dagen fy fan fy fan. men helvete vad lycklig jag var. sen köpte jag kinamat och tog treans buss hem, victor spelade south america och kanske kanske slog det mig att just den låten skulle dränka mig i nostalgikänslor två år senare. eller, jag hade nog ingen aning. nuet var liksom aldrig mera nu än vad nuet var då.

deportees when they come är en av de där låtarna.

jag är 15 år igen och jag går i skogarna kring sommarstugan och lyssnar på mp3-spelare med kapacitet på 64 mb. där var man tvungen att välja musik med omsorg hörni! jag konverterade alla låtar till wma för då fick jag plats med dubbelt så många låtar. 15 stycken! det fanns inte mycket i livet att hurra över, men jag spelade gitarr och såg hela tiden flera år in i framtiden. en vecka innan gymnasiestarten förlorade jag oskulden och blev människa.

nurå, spy bar, gubbrummet, söndagmorgon minsann för solen lyser in i smala strimmor, jag har fel i huvudet, jag säger rätt saker jag säger fel saker, jag är en jävla bonde, jag är en hopplös människa, vi pinnar vidare, dricker champagne tror jag, det är en knepig morgon, det var en knepig natt, jag har tänkt på mig själv som 15-åring hela tiden och jag har tänkt "vad skulle jag känna?" och jag tänker att jag skulle ha blivit rädd.

mitt 15-åriga jag hade älskat deportees when they come precis lika mycket som jag gör nu.

men allt annat hade skrämt skiten ur mig.

tänk va!

brusa högre lilla å-bloggen om gunnar hökmarks europeiska matresa.

jag krackelerar.

och tusen små skärvor sebastian hyser ej längre några tvivel om vem som får hans röst imorgon.