BARNBOKSILLUSTRATÖREN

blogga just wasn't made for these times. ddid har blivit ett narcissismens bollhav i vilket jag outtröttligen tumlar runt, och det var verkligen inte meningen från början. brallorna nere: här tänkte jag skriva om att klubb sweetness i sthlm vill boka private stash för det är ju jättekul, men varför ska bloggen enbart uppdateras vid de tillfällen då jag har nåt nytt att skryta om? de vackraste komplimangerna är de som inte tvingats fram. fan i helvete, jag tvingar alltid fram. och min ipod är fylld med de senaste musikblogghajperna, uppblandat med mögelkredd typ alan vega och roxy music, men det är bara för att det ska se bra ut för jag vill aldrig lyssna på annan musik än den jag själv varit med och skapat. eller jo det vill jag väl, men jävlarimig om ni visste hur många gånger jag spelat the fine detail till exempel. det vet jag inte själv men fanns det en siffra så skulle den inte kunna tolkas som annat än att jag är störd i huvet. googlar mfmb/private stash ett par gånger om dagen, kollar myspace varje gång jag sätter mig vid datorn, och hoppas hoppas nån har skrivit nåt. jag är en total junkie för de där kickarna. det här är inget nytt. sigge eklund skrev om den för bloggenerationen så symptomatiska neonarcissismen (en narcissus som lärt sig att ge feedback till andra och på så sätt få ännu mer tillbaka) och alex schulman har tagit upp ämnet flera gånger, senast här. fast i mitt fall är ju sjukdomen begränsad till mitt musicerande och det är rätt logiskt eftersom kunskaperna där är något jag fått kämpa mig till. som barn var jag sjukt skillad på att teckna och måla. klasskamrater kunde be mig rita något och sen häpet fråga hur jag hade lärt mig det där - "jag bara kan" - och språkets gåva hade jag minsann också med mig, jag älskade att få tillbaka svenskaglosor för där fanns aldrig ett enda rött streck, och när mina föräldrar pratade julklappsplaner på engelska för att jag och brorsan inte skulle fatta så lyckades jag snappa upp tillräckligt mycket för att spoila julafton totalt. men musiken fanns inte där på samma sätt. jag är inte tonsäker alls, har dåligt gehör, kan knappt stämma en gitarr själv, sjunger rätt kasst och det har tagit vansinnigt lång tid att lära mig spela på de instrument jag har. medan vissa plockar upp en trombon för första gången och spelar titaniclåten som värsta piece of cake, eller lär sig alla stämmor i en sångkör på ett enda rep, så har jag aldrig kunnat något om musik. cures fullständiga diskografi, visst, men inget praktiskt. under åren på torsbergsestetiska gjorde min brist på begåvning sig påmind hela jävla tiden för där är väldigt mycket väldigt statiskt; sällan utrymme för kreativitet utan mer "du ska sjunga TERSEN!!! den här tonen!!! HÖR DU INTE???" och jag hamnade i sämsta gehörsgruppen, jocke och tomas och jonas och några till var i den bästa. men jag hamnade i ett band också. kändes som att många i klassen och många lärare inte tog mfmb på något allvar alls. inte lika fint som att sjunga klassiskt, så klart. men (bra) popmusik är ju den största konstformen, kommer alltid vara, den förnyar och upprör och revolutionerar och strävar alltid alltid framåt och det gör inte er jävla opera, eller er jävla musikal!!! fy fan vad jag hatar musikal. där har vi den lägsta motherfuckern av dem alla. jag gick ut estetiska med g i de flesta musikämnen, hade vg i gitarr tror jag men det var jag knappast förtjänt av egentligen. som projektarbete skrev jag tio grymma låtar och ville spela upp dem för lärarna för att visa att jag faktiskt kunde göra något bra, på mina egna villkor, men det blev ju aldrig nån tid för det för de ville hellre se duktiga elever göra barnteater. jag hade huvudrollen i vår slutproduktion, fick gestalta självaste pink floyd, men det tyckte jag inte heller om. ända sen jag stod på scen med en elgitarr första gången i nian har jag varit fullständigt övertygad om att inget någonsin kan vara mer givande. visst, jag tycker om att vara kär, ligga, skratta med kompisar, köra bil, äta god mat, köpa fina kläder, läsa, spela gamecube och mycket annat, men inget inget snuddar vid upplevelserna kopplade till musik. och både mfmb och private stash (även disco d is dead till pytteliten del) får så mycket erkännande nu, det är min revansch mot allt och alla som på något sätt varit emot mig, på samma sätt som att de människor jag varit emot ser sina prestationer som revansch mot såna som mig. det är jävligt vackert hörni. allt vi drivs av. jag kan inte plocka ut tersen ur ett c#m på en sekund, men jag är fanimig med i två av världens just nu bästa band. där är min stolthet, där är källan till min narcissism, varför jag så tvunget måste rapportera när mfmb är med i p3 pop eller när ethertune skriver vackert om private stash. för att jag var inte skapad till detta, jag stöptes i en annan form. hade jag gått efter mina förutsättningar så skulle jag sitta oknullad och tragisk och illustrera barnböcker nu. tack gode gud för den fria viljan.

MERA PRVT STSH!

vi hade inte tid att spela in nytt material på samma sätt som vi gjort tidigare, så vi ställde oss i replokalen och lekte fram två nya låtar. eriks videokamera fick bevittna det hela.

här kan ni ladda ned ljudfilen.
>>> private stash - serendipity mashup.mp3

vi besökte psl-festen på trés bien shop igår. kändes givet efter att vi fått veta att dan lissvik spelade the 15th på turnéns stopp i göteborg. = sjyst förutsättning för en liten pratstund med herr sinding-larsen själv och han var mycket trevlig. världens bästa this is head spelade live och det såg ut såhär:


foto: emma svensson. titta där är jag!

--

jag återkommer med mfmb-info. stay tuned.

ÖSTERSUNDSELECTRON (IGEN)

natan tänkte posta denna på mekk my day-bloggen (som för övrigt bara blir bättre och bättre hela tiden) men DEN FINNS INTE DÄR ÄN VAD JAG KAN SE!!! så, mafakazz, här har ni i always wanted a pony's uppfräschade remix på the fine detail.

>>> the fine detail (iawap new edit).mp3

jag la upp den omastrade första versionen i våras, men skillnaden är verkligen enorm så se till att uppdatera er. introt, hörni! så jävla epic att det inte hade känts konstigt alls om det brutit ut i stektrance a la dj tiesto. nu gör det ju lyckligtvis inte det, men ja ni fattar.

TOKIO HOTEL

fan, är hon inte rätt het ändå, sångerskan i tokio hotel?

KUKEN

jag är i malmö, victor spelar wilco och någon kräks på toaletten.
innan: dagar i stockholm. två timmar spiritualized varav en halvtimme rent jävla oljud, hänförande proffsnoise, per-anders med galet flin bredvid mig och transtillståndet som man bara får som publik. cut copy i fredags men det hann jag inte uppfatta så mycket av. flera vändor nattlig tunnelbana, hamnade där jag hamnade och det var bra så. jag har tappat direktionerna i alla avseenden. men varje signal du sänder ut, kan jag läsa av. det kommer du lära dig.

PERRR SINDING-LARRRSEN

mästerliga musikbloggen PSL skriver om nya dominonumret. bättre reklam kan väl tidningen inte få, och för min del känns det väldigt stort att bli omnämnd av per sinding-larsen.

"prrrivate stash".
"sebastian hedberrrg".

så låter det nog.

MERRIWHEATHER POST PAVILION

animal collective släpper nytt i början av nästa år och jag kan väl inte säga att jag skiter på mig av upphetsning. feels var världens bästa skiva i några veckor, men jag blev mätt och orkade knappt ens lyssna på förra årets strawberry jam.

men det här är ju hur coolt som helst.
titta på bilden!
omslaget till kommande plattan.
nej, det är ingen animation, det är en jävla stillbild som sabbar ditt huvud.

woohoo!

oavsett hur musiken låter så har de där folkrockarna från brooklyn genom detta tilltag redan plockat flera poäng i min bok.

detta händer just nu:

• digfidominansen. private stash på digfilistan, två gånger två låtar, här (plats 5) och här (plats 8). i den senaste placeras disco d is dead på sjätte plats, vilket är oväntat och oerhört glädjande. dessutom lång artikel om blnz beatcrew, där undertecknad är en av de intervjuade.

• mfmb i p3 pop. nästa måndag, 3 november, slår ni på radion klockan 22:10 för att höra oss snacka om mörker och silverbullit. lova!

• groove kan man väl säga vad man vill om, men de gillar mfmb och det tackar vi för. länkzorz.

• private stash fick mejl av dan lissvik, ena halvan av studio, aktuell med soloskiva. han tyckte att the 15th var ett alldeles utomordentligt stycke musik. vi har fortfarande inte hämtat oss.

• domino no.3 finns nu tillgänglig för allmänheten. jag fick mitt exemplar i veckan och det är ytterst njutbar läsning. vacker som en jävla dröm är den också. private stash på medföljande skivan, och så får ni ju läsa min intervju med hwasser. beställ här.

• mfmb hjärta get laid or die trying, mfmb hjärta nöjesguiden. (hemlis hemlis).

och nästa vecka ser jag spiritualized och guns på berns i stockholm. sen vidare till malmö för mfmb live @ chokladfabriken 13/11 och för att lägga mina grejer på nya ep:n. i övrigt är vi glada över att la bulle sonore äntligen fått tummen ur. de släpper the fine detail + remixer i frankrike inom kort.

mycket going on.
ibland lyckas jag till och med blunda för mina personliga kriser.

DAGENS OUTFITTA

ja, vad fan, mitt livs första blåtira och den har blivit så jämn och fin nu så jag var bara tvungen att ta en bild och konservera minnet.

ni skulle ha sett den andra killen!

TRO PÅ NÅNTING

tangerine dream, för jag lyssnar på det som förväntas av mig. där är känslan konstant. allt är att uppfylla era förväntningar, dina förväntningar, men de är inte tillräckligt specifika. jag tror inte på ett ord av vad du säger. varje kyss på dina nyckelben är den sista och tankarna bryter ned mig. att aldrig förändras, alltid förbli densamma, spela i band leva på existensminimum bryta förtroenden ge efter för frestelser bli full vara ytlig skriva samma ord gång på gång i en jävla blogg och ALDRIG BLI TILLRÄCKLIGT DUKTIG PÅ NÅGOT.

på tunnelbanan ringde en mobiltelefon och jag kände igen signalen direkt, phoenix everything is everything som förändrade min värld vårvintern 2004. fortfarande en av världens bästa poplåtar. hon väntade några sekunder för länge med att svara, uppenbart angelägen om att skylta med sin goda smak. "jag saknar dig också, snart hemma nu". jävla flickvänner jävla pojkvänner. jag bara skäms och jag vet att hon skäms. vad skulle jag kunna säga? att jag utgör 50% av private stash? enda kortet. jag låter henne berätta för jag vet att mina historier är luft i jämförelse, luft mellan oss som vibrerar av skam och som bara väntar på en upplösning, ut i rymden med dig, förena dig med världsalltet, hitta ditt nirvana.

på x-tåget läser jag låt den rätte komma in och en annan mobil ringer, "no one knows what it's like to be the sad man...", behind blue eyes med jävla limp bizkit. entré min verklighet. trötta mörka tankar, hennes frånvaro, en bok jag redan läst, destination kilafors och limp bizkit. jag kan byta ut orden men inte innebörden.

THE 15th by PRIVATE STASH

private stash skulle börja och sluta med when my condition is alright. varken jag eller victor hade några planer på att följa upp projektet, alla idéer var redan förbrukade. men så började saker hända i somras, folk med koll visade intresse, och när victor svedberg på domino mejlade en remixförfrågan såg vi inte längre någon anledning att upprätthålla vår inaktivitet.

en månad senare - straight from the oven, tillåt mig presentera:

>>> the 15th by PRIVATE STASH.mp3

ÅRSTIDERNA OCH DERAS SIGNUM

här står orden tomma.
inget går att göra rättvisa, inget går att förmedla.

i mitt blod rusar vaccin och hon fyller mig med innehåll, men varje bokstav är ett hån mot the real deal. jag är inte naiv. jag har aldrig varit naiv.

HOPPIPOLLA HOPPSAN

island är ett av länderna som drabbas hårdast av finanskrisen. härdsmälta, står det i tidningarna. isländska kronan sjönk med 25 % på bara en dag!

följande är ju naivt önsketänkande, men föreställ er att det här leder till att sigur rós, múm, björk, valgeir sigurdsson, seabear och alla andra vidriga ylande artyfarty band/artister från den där jävla ön tvingas lägga ner musicerandet och typ börja fiska istället. eller ännu bättre - ägna sig åt kannibalism!!! island drabbas av svält och inga andra länder hjälper till för de har fullt upp med att rädda sina egna banker, och när första räddningsexpeditionen skickas dit något år senare så kollar de sigur rós replokal och där sitter en proppmätt trummis på en hög av avgnada benpipor. trummisen blir åtalad, står i rätten och pratar sitt hittepåspråk (hoppländska är det va?) om pojkar i havet och höstackar och älvor men det hjälper ju knappast och det blir livstid hoppipolla hoppsan, sen är vi av med varenda en av de där tomtarna.

bra musik istället:


omöjligt att inte falla pladask för den låten.

om mindre än ett dygn står mfmb på debaser slussen-scenen igen.
senaste dagarna har gett mig perspektiv.

man behöver det också. eller vadå "man". jag behöver perspektiv.

TRÖLS

fredag var en av de finaste kvällarna det här året.
åsa fotade lite (tack!) och jag stjäl givetvis bilderna från henne för jag har ingen heder i kroppen.

FEL SKEDE

jag fick höra vad som inte är okej, och insåg i samma ögonblick vad jag saknat så himla länge nu. det var likadant i våras. riktiga känslor över taggtrådsstängslet, korta korta stunder, "världens sötaste svaghetsbevis", och jag har inte vågat tro annat än att sånt är bäst i små doser.

om 50 år kommer jag ändå inte minnas vilka jag stoppat kuken i.
man minns väl andra grejer, eller?

jag lyssnar på jättemycket minimal igen. känns som att inget kan vara mer okreddigt men hösten blir så vansinnigt vacker med superpitcher och dj koze i hörlurarna. och så började private stash nya låt gå i samma riktning som the field. nyss ropade victor "kom och lyssna på det här" (jag älskar det) för han hade samplat om ett piano så det lät erik de vahl, typ kamraten mittemot, så det blir ett jävla potpurri kan ja löma.

mfmb spelade på kb igår. vi fick röka i logen. sen blev man ju berusad och vinglade hem i regnet med en fyllefalafel i handen och malmö ser mig inte i ögonen, hon är besviken för att jag lämnade henne.

"...omdugördetkomaldrigtillbaka"

några timmar innan bussen till stockholm avgick lyckades jag få hem nordpolens skiva. har ni tänkt på att svensk musikjournalistiks största klyscha är "bästa svenska debuten sedan håkan hellströms känn ingen sorg för mig göteborg"? det har sagts om alf, the plan, jens lekman, moneybrother, både hello saferide och säkert, anna järvinen och nu nordpolen. själv tycker jag att kalle j är självskriven med sin om du lyssnar noga, men ingen annan gillar ju honom. honeydrips here comes the future är också en grymt komplett debutskiva.

på nordpolen är skev och ojämn, pubertal och pinsam. till 70 % positivt menat. pelle hellströms musik låter som ett electropopigt franke med samma bittra syn på livet men utan förmågan eller viljan att uttrycka sig med någon finess eller intelligens. skimret är magisk, så även titelspåret och john travolta ("john travolta skulle gå fram fram till dig kyssa dig gå på bio ligga med dig prata om dig ljuga för dig äta middag äta frukost du har x år kvar") men utöver de tre känns allt jävligt tröttsamt. skära i handleder och för fattig för en överdos och blahablaha... broder daniel kommer undan med såna texter för det är enklare att ha distans till engelska, därför funkar "oh yeah" och "i love you baby" tusen gånger i tusen låtar. och därför lät tredje spåret på skivan, en meter under marken, jävligt mycket bättre förut när den hette have to get out och sjöngs på engelska.

åh varför skriver jag så mycket om nordpolen för?

hjärnan prioriterar fel.

det här raderar jag imorgon.

gjorde egna lolcatz ikväll. kolla:

LEN SOM BÄBIS

dhåhh här sitter jag och irriterar mig igen!
på jävla skitlåtsastechnoband med fruity loops och microkorgar, presetbeats och putslustiga låttitlar, fula jävla oktavbasar ständigt i jävla tonarten cdur (för att slippa krångla till det med svarta tangenter på microkorgarna).

också är de 16 bast allihopa, åker på arvika varje år och hänger med smk, 047 och häxor & porr. och CK!!!!! blipblopbanden har fan ck på top friends på myspace! på fullt jävla allvar!

blipblop-garderob:
new rave-hoodies
cheap monday
färgglada sneakers (SNEAKERS!?!?!?)
truckerkepsar

och kanske nåt gammalt oversizelinne som de använder varje dag för att nån har sagt att frej kletade ner det med bajs på emmaboda 07.

nej hörni, blipblop är fanimig den musikaliska motsvarigheten till en rakad pung, och det får ni tolka precis som ni vill.

sen är det är väl omotiverat att spy galla över folk som inte gjort mig nåt ont men jag låter åtminstone bli att nämna bandet på bilden vid namn, för de är definitivt självgooglare och det känns lite snällt att bespara dem denna vredesharang.

--

nånting helt annat:
krautdisco från tidigt åttiotal.
migraen.
morbror PA:s gamla band.

jag är helt körd i den här låten, verkligen.

>> migraen - 06.mp3

TALKING HEADS

jag spelade på äldreboendet i kilafors idag. visor av taube, paulsson, cornelis, och så avslutade jag med ett akustiskt justicemedley (skoja).

efter framträdandet blev jag kallad på av en tant i rullstol. "åh så fint, väldigt trevligt det här!" säger hon och jag tackar ödmjukast. sen nästan viskar hon: "du låter lite som talking heads när du sjunger".

då blir man ju helt paff.
oväntat och underbart.

aldrig har uttrycket "gjorde min dag" passat bättre.

080712

when my condition is alright @ bbc-festivalen.
david filmade och han gillar sånahäringa närbilder.
fint det!

första delen är kapad, vi lirade i nästan 20 minuter men ja vad är det man säger, plocka russinet ur kakan?

NEW ORDER I RÄTT RIKTNING

förresten, groove skrev fina ord om oss i deras recension av debaser slussen-kvällen.

fett vääährt!

SAMLA IHOP

01 the fine detail (i always wanted a pony remix)
02 anthill man (lady citizen remix)
03 i would give it to anyone (live)
04 the fine detail (live)
05 anthill man (live)
06 anthill man (radio edit)

>>> MFMB EXTRAS.rar

KUNG HOBBA

man går in i ett annat tillstånd några dagar. tyngdlagen glömmer bort oss, vi väger som fjädrar och tankarna tar inga omvägar, en känsla av svalka och att det inte går att dricka sig otörstig på detta. vi ser medlemmarna i the faint undvika varandra till varje pris. de sitter i varsitt rum med varsin laptop, erfarna/uttråkade, av förklarliga skäl utan minsta entusiasm. och vi själva, vi är barn. insuper girigt varje partikel av det här livet. såsom vi längtat efter att spela utomlands igen, såsom vi längtat efter en kreddig klubbspelning i stockholm, såsom vi längtar hela jävla tiden efter mer mer mer mer. TÖRSTEN! strupen torkar ut på några timmar och dagarna efter en sån här grej är rastlöshet och förvirring. jag har strippat mitt känsloregister. mfmb är ena känslan, hon är den andra. det finns inga ord här. vem som helst kan beskriva kärlek och förälskelser; jag skulle aldrig låta bandet sjunka till något så trivialt. och jag har inte varit kär på så många år. det är en lättnad, visst är det? inget river i mig nu, inga krafter kan längre övervinna mitt sunda förnuft. man ökar stegen, kall stockholmsluft i lungorna ut i blodet, tårna fryser armarna fötterna benen fryser... sen hela grejen att tinas upp av världens behagligaste kroppsvärme och veta att det inte behöver bli mer krångligt än så. utanför mfmb är det 2008 års vackraste sekvenser.

MFMB DEBASER SLUSSEN 080908

finfina bilder tagna av den alltid lika eminente henrik "f12" östergårds.

BEGE SIG

om en timme åker jag till stockholm, sen oslo, sen stockholm igen.
igår var en av de värsta dagarna i mitt liv.
nu: orgasmisk stillhet.

här börjar tredje fasen för mfmb.

andreas tilliander skrev till oss på myspace - "låter ju grymt det här, ska bli kul att se er på måndag!" - och jag har ingen aning om hur man förhåller sig till det på ett kontrollerat sätt.

BOKSLUT

rotade igenom mina flyttlådor och hittade ddid collection-skivan som jag brände ut förra sommaren. den är värdefull för ingen annanstans finns alla mina egna låtar samlade (de låg sparade på hemdatorn också men den kraschade ju i höstas). så jag lyssnade och begrundade och insåg att det är dags att begrava det här projektet. om jag spelar in musik igen så kommer jag göra det under ett annat alias, i en annan form. disco d is dead har däremot rätten till ett värdigt avsked, därför satte jag ihop failures - ett mp3-album med tio av de låtar jag knåpat ihop under de senaste åren.

01 kilberg tur & retur
02 fuck native
03 FCR TTA CVR
04 hey suspect
05 interrogation
06 vildmarksromantik
07 opinions differ
08 howlin
09 let's socialize!
10 reservations

DISCO D IS DEAD - FAILURES (2004 - 2008).rar

för er det må intressera.

LUNAR

jag skrev dagbok på lunarstorm i en jävla evighet.
det är fysiskt plågsamt att läsa såhär i efterhand, men vissa av inläggens rubriker är kul. ett urval:

MOBBAD FLODVÅG GER IGEN
(i samband med katastrofen i thailand)

TITIYO VÄLJER: KOLERA
(lek med uttrycket "som att välja mellan pest eller kolera")

NORGELOTTEN - VINN EN F(J)ORD

NÅNN SOM VET OM U2 HAR LUNAR???+
(under hysterin kring idol-darin. folk gjorde vad som helst för att hitta killen på lunarstorm)

HARPO GÅR SOLO

BOB DYLAN - SNART SOM PASTA

LEKA MAMMA PAPPA PJ HARVEY
(mamma pappa barn, ni fattar)

också skriver jag nåt om radiohead eller kent eller animal collective eller unpoc eller suede eller the perishers eller franz ferdinand eller the smiths eller soundtrack of our lives eller strokes eller jesus & mary chain eller libertines eller mando diao eller the knife och sen ett par rader om hur dåligt jag mår och hur mycket jag längtar ifrån allt och så fortsatte det i alldeles för många år.

--

jippihow.
äntligen är det nån som fattar the sound of young bollnäs.