LEN SOM BÄBIS

dhåhh här sitter jag och irriterar mig igen!
på jävla skitlåtsastechnoband med fruity loops och microkorgar, presetbeats och putslustiga låttitlar, fula jävla oktavbasar ständigt i jävla tonarten cdur (för att slippa krångla till det med svarta tangenter på microkorgarna).

också är de 16 bast allihopa, åker på arvika varje år och hänger med smk, 047 och häxor & porr. och CK!!!!! blipblopbanden har fan ck på top friends på myspace! på fullt jävla allvar!

blipblop-garderob:
new rave-hoodies
cheap monday
färgglada sneakers (SNEAKERS!?!?!?)
truckerkepsar

och kanske nåt gammalt oversizelinne som de använder varje dag för att nån har sagt att frej kletade ner det med bajs på emmaboda 07.

nej hörni, blipblop är fanimig den musikaliska motsvarigheten till en rakad pung, och det får ni tolka precis som ni vill.

sen är det är väl omotiverat att spy galla över folk som inte gjort mig nåt ont men jag låter åtminstone bli att nämna bandet på bilden vid namn, för de är definitivt självgooglare och det känns lite snällt att bespara dem denna vredesharang.

--

nånting helt annat:
krautdisco från tidigt åttiotal.
migraen.
morbror PA:s gamla band.

jag är helt körd i den här låten, verkligen.

>> migraen - 06.mp3

TALKING HEADS

jag spelade på äldreboendet i kilafors idag. visor av taube, paulsson, cornelis, och så avslutade jag med ett akustiskt justicemedley (skoja).

efter framträdandet blev jag kallad på av en tant i rullstol. "åh så fint, väldigt trevligt det här!" säger hon och jag tackar ödmjukast. sen nästan viskar hon: "du låter lite som talking heads när du sjunger".

då blir man ju helt paff.
oväntat och underbart.

aldrig har uttrycket "gjorde min dag" passat bättre.

080712

when my condition is alright @ bbc-festivalen.
david filmade och han gillar sånahäringa närbilder.
fint det!

första delen är kapad, vi lirade i nästan 20 minuter men ja vad är det man säger, plocka russinet ur kakan?

NEW ORDER I RÄTT RIKTNING

förresten, groove skrev fina ord om oss i deras recension av debaser slussen-kvällen.

fett vääährt!

SAMLA IHOP

01 the fine detail (i always wanted a pony remix)
02 anthill man (lady citizen remix)
03 i would give it to anyone (live)
04 the fine detail (live)
05 anthill man (live)
06 anthill man (radio edit)

>>> MFMB EXTRAS.rar

KUNG HOBBA

man går in i ett annat tillstånd några dagar. tyngdlagen glömmer bort oss, vi väger som fjädrar och tankarna tar inga omvägar, en känsla av svalka och att det inte går att dricka sig otörstig på detta. vi ser medlemmarna i the faint undvika varandra till varje pris. de sitter i varsitt rum med varsin laptop, erfarna/uttråkade, av förklarliga skäl utan minsta entusiasm. och vi själva, vi är barn. insuper girigt varje partikel av det här livet. såsom vi längtat efter att spela utomlands igen, såsom vi längtat efter en kreddig klubbspelning i stockholm, såsom vi längtar hela jävla tiden efter mer mer mer mer. TÖRSTEN! strupen torkar ut på några timmar och dagarna efter en sån här grej är rastlöshet och förvirring. jag har strippat mitt känsloregister. mfmb är ena känslan, hon är den andra. det finns inga ord här. vem som helst kan beskriva kärlek och förälskelser; jag skulle aldrig låta bandet sjunka till något så trivialt. och jag har inte varit kär på så många år. det är en lättnad, visst är det? inget river i mig nu, inga krafter kan längre övervinna mitt sunda förnuft. man ökar stegen, kall stockholmsluft i lungorna ut i blodet, tårna fryser armarna fötterna benen fryser... sen hela grejen att tinas upp av världens behagligaste kroppsvärme och veta att det inte behöver bli mer krångligt än så. utanför mfmb är det 2008 års vackraste sekvenser.

MFMB DEBASER SLUSSEN 080908

finfina bilder tagna av den alltid lika eminente henrik "f12" östergårds.

BEGE SIG

om en timme åker jag till stockholm, sen oslo, sen stockholm igen.
igår var en av de värsta dagarna i mitt liv.
nu: orgasmisk stillhet.

här börjar tredje fasen för mfmb.

andreas tilliander skrev till oss på myspace - "låter ju grymt det här, ska bli kul att se er på måndag!" - och jag har ingen aning om hur man förhåller sig till det på ett kontrollerat sätt.

BOKSLUT

rotade igenom mina flyttlådor och hittade ddid collection-skivan som jag brände ut förra sommaren. den är värdefull för ingen annanstans finns alla mina egna låtar samlade (de låg sparade på hemdatorn också men den kraschade ju i höstas). så jag lyssnade och begrundade och insåg att det är dags att begrava det här projektet. om jag spelar in musik igen så kommer jag göra det under ett annat alias, i en annan form. disco d is dead har däremot rätten till ett värdigt avsked, därför satte jag ihop failures - ett mp3-album med tio av de låtar jag knåpat ihop under de senaste åren.

01 kilberg tur & retur
02 fuck native
03 FCR TTA CVR
04 hey suspect
05 interrogation
06 vildmarksromantik
07 opinions differ
08 howlin
09 let's socialize!
10 reservations

DISCO D IS DEAD - FAILURES (2004 - 2008).rar

för er det må intressera.

LUNAR

jag skrev dagbok på lunarstorm i en jävla evighet.
det är fysiskt plågsamt att läsa såhär i efterhand, men vissa av inläggens rubriker är kul. ett urval:

MOBBAD FLODVÅG GER IGEN
(i samband med katastrofen i thailand)

TITIYO VÄLJER: KOLERA
(lek med uttrycket "som att välja mellan pest eller kolera")

NORGELOTTEN - VINN EN F(J)ORD

NÅNN SOM VET OM U2 HAR LUNAR???+
(under hysterin kring idol-darin. folk gjorde vad som helst för att hitta killen på lunarstorm)

HARPO GÅR SOLO

BOB DYLAN - SNART SOM PASTA

LEKA MAMMA PAPPA PJ HARVEY
(mamma pappa barn, ni fattar)

också skriver jag nåt om radiohead eller kent eller animal collective eller unpoc eller suede eller the perishers eller franz ferdinand eller the smiths eller soundtrack of our lives eller strokes eller jesus & mary chain eller libertines eller mando diao eller the knife och sen ett par rader om hur dåligt jag mår och hur mycket jag längtar ifrån allt och så fortsatte det i alldeles för många år.

--

jippihow.
äntligen är det nån som fattar the sound of young bollnäs.

UTDELNINGEN

christine ringde när jag satt på tåget från malmö och det enda jag hinner uppfatta innan tunneln stryper mottagningen är ett primalt, vanvettigt lyckoskrik. jag tror inte hon ville säga mer än så heller. jocke hade precis delgett henne informationen och det var tornado i skallen. när jag steg av i kilafors så skrek även jag.

i stockholm missade jag allt på dans dakar. gav efter för de ljuvaste av frestelser, galenskapen iklädd min tröja, en vibrerande balans. åkte söderut, packade mina grejer i en bil, inser att det är mer än ett år sen vi flyttade till malmö och nu lämnar jag slutligen staden på riktigt. träffade bokningsbolaget igen, repade ihop struktur på en ny låt som kommer blåsa fötterna av er, drack öl, satte mig på x2000 och då är vi alltså vid inläggets början.

mfmb supportar the faint på deras spelningar i oslo och sthlm. 7 och 8 september. john dee i norges huvudstad, debaser slussen i sveriges. hade någon kommit fram till mig när vi såg the faint på arvika 2005 och sagt "hördududu, om tre år är ni förband åt de här grabbarna" så hade jag klöst och bitit och rivit och spottat och fäktat vilt med mina små gymnasiearmar. jag hade aldrig aldrig kunnat tro att något sånt skulle hända. men jävlar i helvete vad det händer!

debaser slussen besöker vi igen den 9 oktober. nya spelningar rullar in hela tiden, men det är mycket hysch-hysch. jag får egentligen inte nämna the faint-grejen heller men jag kan inte hålla mig förstår ni väl.

25 augusti förra året kom vi till malmö för att satsa på det här jävla bandet.
inatt är "utdelning" världens vackraste ord.

FEJJAN

förr i tiden fanns en lista med rekommenderade sajter till höger om texten du läser just nu. en av länkarna gick till ethertune, eftersom den var den enda musiksidan värd namnet sedan shaktar drog sin sista suck. för någon vecka sedan upptäckte jag att ethertune blivit blogg, och självklart SJÄLVKLART skriver de om private stash. kollarå!!!

morsan har skaffat facebook.
och gått med i gruppen "fuck you i am from norrland".

jag vet inte hur jag ska uttrycka mig för att inte låta nedvärderande, men det finns ju faktiskt stor humor i detta. morsan pekar finger åt världen för hon är minsann från norrland. underbart.

LET THERE BE ÅLDERDOM

moderlandet gör bort sig i os men jag tycker att allt kompenseras av att våra idrottare plötsligt har lagt sig till med en sån jävla skön attityd. först super handbollslandslaget ner sig och trashar hotellrum i tyskland, sen slänger ara abrahamian sin bronsmedalj all världens väg i en ursinnig protest mot domarna, och nu senast blev stefan nystrand och några andra svenska simmare bortkörda från läktaren under tennisens dubbelfinal där de satt i sina landslagsdräkter och - hinkade bärs!

mitt svenska hjärta slår stolta, lyckliga slag.

--

det här ska jag se på dans dakar i helgen:
LINDSTRØM
HEADMAN
ASSID
NORDPOLEN
PARKEN
BOEOES KAELSTIGEN
ACTION BIKER
DMITRY FYODOROV
FONTÄN
GUSTAV SUNDH
CRISTIAN DINAMARCA

alltihop alltså. eller det blir väl som det blir med det. åh gud vilket underbart uttryck egentligen. det blir väl som det blir. sammanfattar det stora alltet väldigt bra.

de skaffar pojkvänner och de skaffar flickvänner.
de blir så gamla.
"mina minuter och mina timmar, mina dagar och mina veckor, mina månader och mina år, de går alldeles för långsamt, jag önskar jag kunde snabbspola förbi allting, fan, let there be ålderdom du vet..."

men jag vet inte alls!

LIVE FOOTAGE MFMB DEBASER 080808

anthill man


the fine detail


i would give it to anyone

TROSORNA

"... ni kanske inte är medvetna om det, men det råder en mfmb-hajp i malmö just nu".

listor delas ut, "vilka skulle ni vilja turnera med?", siffror löften förväntningar feedback, "vi inriktar oss på tyskland och frankrike till en början", "... känner arcade fires manager, ska ringa honom", känslan av att man är så jävla nära allt man nånsin drömt om.

och vi sitter bara där och gapar, som små barn inför ett disneylandbesök.

--

följaktligen stolligt och stimmigt hela kvällen. brajlycka utan braj. "nu går vi ut och tar oss en cigarett" ropade jag till victor, varpå han äntrar rummet i bar underkropp och förklarar att han tappat bort sina byxor.

- hur har du lyckats tappa bort dina byxor?
- jag vet inte, men de är borta och jag vågar inte gå ut i bara t-shirt och trosor.

det kändes som en helt fenomenalt rolig avslutning på en av de bästa dagarna det här året.
080808 nu. debaserpremiären ikväll.

"är det lika sjukt bra som sist så kommer mfmb bli bokade varje vecka framöver" säger en okänd lundakille på facebook.

och jag är på väg att bli fullständigt outhärdlig.

TJENA LITE

maaafakkazzzz...
nu har jag inte skrivit på jättelänge.
for till stockholm bara för att, och man snurrar bland molnen för det går bra nu.

under så många debaserbesök har jag tänkt "jävlar i min lilla låda vad fett det skulle vara att spela här med mfmb". och så detta. 080808 get lucky debaser malmö. mest pepp hittills.

jes.
imorgon ska vi på möte hos de här grabbarna. värsta bokningsbolaget som gillade vår spelning på möllevångsfestivalen. vi tycker mest att det är coolt för att de har en sekreterare som säger typ "nej, torbjörn är inte inne just nu, kan jag ta ett meddelande?". det finns något sexuellt i det.

sen repar vi lite, äter skaldjursbuffé och sätter oss för att lyssna på radio. p3 lab spelar the fine detail och pratar lite mfmb-goja någon gång mellan 22:03 och 23:00. imorgon kväll alltså. missa inte!

jag fattar att min entusiasm framstår som patetisk ur er objektiva synvinkel, men just let me have this som johan duncanson sjöng på this past week-ep:n, eller den låten fanns på soulseek långt innan och jag kände mig grymt exclusive där jag låg på gräset sommaren 2004 med let me have this i hörlurarna, bläddrandes i nya super play, det var före alla grymma skribenter gick över till level och endast tommy rydling blev kvar, stackarn, det har alltid funnits något vemodigt över den mannen, hoppas att han har en vacker flickvän som tar hand om honom, kysser bort hans tårar och vaggar honom till sömns.

SLAMPAN

9000 gånger.
titta på jocke.
han är också jättenöjd.

det är alla i mfmb just nu, men mer om det senare.

TUMMELISA

jag är lite oroad över spammejlens utveckling i mfmb-inboxen. de blir alltmer offensiva.

igår:
"Ha, ha, hha! With a penis of yourr's it's only posssible to ffuck a TThumbelina! Go fix it right nnow!"

BLÜMCHENMARATON

har suttit hela morgonen och tubat blümchen.
så jävla fett!

kolla den här videon, liksom. blümchen softar i en zeppelinare tillsammans med sin blonda ariska stekarpojkvän, stridsplan med knarkade piloter svischar förbi och plötsligt drar det ihop sig till storm och i tumultet som följer så faller blümchen överbord, stekaren skriker förfärat, söker med lykta och kikare efter sin älskade eurotrancedrottning, och hon faller och faller, så plötsligt växer vingar ut från hennes skuldror som värsta ängeln, "jes" tänker man, "nu blir allt bra", men nej nej nej nu dyker lsd-piloterna upp igen och de har minsann gett sig tusan på att blümchen ska döden dö, ratatatatatat tills en flygande drake ger sig in i kampen och utmanövrerar stridsflygarna, bara för att sekunden senare bli uppäten av en kaskelot (!!!), och blümchen svävar på sina änglavingar upp till hitlerjugendkillen som nästan gett upp hoppet men så får han se henne och blir så glad också kysser de varandra, the end!

mina tårar slickar tangentbordet. ich bin wieder hier - titanic as it should be!

--

jag är i malmö och ikväll 22:00 spelar mfmb på rundgångsscenen. vi ställde in stapelfestivalen men det känns inte som nån enorm förlust, bara att fokusera peppen, och kameran kommer rulla.

kom kom kolla kolla!

för övrigt tycker jag det är sjukt fräscht att handbollslandslaget har börjat bete sig som broder daniel på turné 1996.

WE HAD TIME

s.i.m är i malmö och spelar in musik + film, featuring jocke och emelie i värsta hot dancin.
roligast är när anders tänder en cigg och erik tittar på honom så jävla anklagande och typ "här och nu avslutas vår vänskap, du din sorgliga ursäkt till människa!".

(just den sekvensen är bortklippt i nya versionen ser jag nu, men skit samma. fin video i alla fall).

i helgen brinner mfmb på festivaler i m-town och jag fick en idé om att dokumentera hela spektaklet med eriks kamera. har länge känt att vi genom vår oförmåga att uppdatera myspace/hemsidan har skapat ett lite för hemligt och otillgängligt intryck av bandet, så det här är ett utmärkt tillfälle att öppna blottartrenchen och trycka upp mfmb-kuken i ansiktet på er. det där låter ju mest obehagligt, men ni fattar. oavsett om vi väljer att ladda upp filmklipp fortlöpande eller klippa ihop allt till nån slags sammanhängande dokumentär så kan ni vara säkra på att det är här ni hittar skiten först.

jag skaffade en besöksmätare för ungefär tre månader sedan och har känt mig rätt bekväm med besöksfrekvensen på cirka 25 unika per dag. dock - sedan digfi länkade till bloggen i texten om private stash har antalet tredubblats och det finner jag mycket svårhanterligt. jag har alltid skrivit med huvudet lugnt vilande på "det är ändå ingen som läser"-kudden och därför kunnat slentriandissa grejer som jag egentligen inte alls vet någonting om. men ju fler som läser, desto fler genomskådar mig. iofs kan det vara en nyttig rannsakan.

--

jag kör längs hälsinglands alla vägar genom skogar och byar och städer och v-dogg tonsätter resorna med sin doggybag ep. aldrig tidigare har popmusik om benbrott låtit så bra som i nya hitten feel better.

>>> v-dogg - feel better.mp3

PRIVATE STASH 20080614

(om du klickar på bilderna så blir de plötsligt mycket större. det är helt otroligt. ddid presenterar internet 2.0, liksom. prova själv)

PURE EASY LISTENING

jag hade precis börjat tvåan i gymnasiet och for iväg till uppsala med resten av gitarristerna från estetiska för att se fransmän och spanjorer spela klassiskt. det var på den tiden då man faktiskt höjde på ögonbrynen när någon gick förbi i cheap monday-brallor; en tjej på föreläsningen bar ett par svarta som såg jätteslitna ut och jag tänkte att "hon måste ha köpt dem för minst ett halvår sen, fan vad coolt". shit, de där jeansen. en period var de ju viktigare än mat och vatten för sveriges youngsters.

vi lyssnade på evighetslånga gitarrstycken och sen köpte jag en fantastisk hösttröja. i en skivaffär hittade jag belle & sebastians if you're feeling sinister. man hade inga skrupler och hjärtat slog så jävla oskyldigt och det saknar jag alltid. träffade jonathan, och valerie. senast jag hörde nåt från henne så pluggade hon mode i antwerpen. är inte det vad alla egentligen vill svara på frågan "vad gör du nuförtiden?". de hånade mig för att jag hade converseskor. det hade de också. jonathan hade till och med klistrat bd-stjärnor under ögonen, men han var väl for real eller nåt.

och hej och hå, upp för nåt jävla berg till ett gigantiskt slott där folk sitter i andakt och lyssnar på ännu en latinsk gitarrvirtuos. det där anses finare än yngve malmsten eller john petrucci men det är ju exakt samma sak egentligen. allt handlar om att spela så snabbt som möjligt - skit i allt vad melodier eller känsla eller passion heter, här ska det vara speedarpeggion tills strängarna glöder! enda skillnaden är att metalgitarristerna får ligga mer. eller vad vet jag.

och varje sekund hade jag längtat.
sms efter sms.

när vi träffades dagen efter så kysste hon mig offentligt för första gången.

HETTAN

mfmb live bbc-festivalen.
karl nordgaard fotograferade.

DIGFIHAJPEN!

här kämpar jag och victor som bäst med liveversionen av when my condition is alright (utökad till dubbla speltiden) och så kommer man hem och upptäcker att digfi utsett vårt private stash till veckans artist.

"i förgrunden poserar två unga killar med varsin grön anorak, sneglandes mot kameran genom långa luggar, i bakgrunden skymtar puderfina sandstränder, turkosblått hav, vita kalkstensklippor och spikraka cypresser. kontrasten är lika påtaglig som angenäm; private stash tar oss med på en resa till medelhavet där minnen från klubben the hacienda väcks till liv – till ett semesterparadis tillägnad popmusiken, liksom ibiza har varit för housemusiken."

och man bara: "the hacienda, just det!".
men det är en sån himla fin beskrivning.

"duon består av två unga killar från bollnäs, sebastian hedberg och victor nilsson. där den förstnämnde förfinar musiken med svalkande medelhavsgitarrer (samt skriver den mycket läsvärda bloggen disco d is dead), sjunger den sistnämnde med en av de vackraste och mest innerliga röster jag har hört i popmusik på mycket länge."

den här boosten kom sjukt lägligt. man tvivlar på allt, rynkar på ögonbrynen och låter varje beslut föregås av långdragna diskussioner mellan hjärnhalvorna. att äntligen få private stash beskräftat är en pil rakt i hjärtat av min ambivalens.

på lördag sliter vi sönder vår musik i 20 minuter.

det kan bli mycket vackert.

FAMILJETRAUMA - DET ENDA TRAUMA