DITT SCHEMA

jag ser en hunger i dig.
min mage vänder sig ut och in för den behöver se nåt nytt.
inget i mig, hos mig, vill vara kvar.

jag vänder bort blicken, stirrar ned i marken, ber om ursäkt till folk som går förbi mig på gatan. när jag gör det ger jag dem en anledning att kräva en ursäkt av mig, jag ber alltså om ursäkt för ursäkten och därmed är cirkeln sluten.

calle från vit päls spelade några låtar på rundgång och han sjöng malmö jag har sett dig bull och malmö jag har sett dig ball jag har sett de gröna bussarna på två hjul i kurvorna och jag har varit överallt. och helvete, staden är så vacker nu men den har aldrig varit argare mot mig. de ljumma, svalkande vårvindarna plågar mig värre än vad isblåsten gjorde i december och plötsligt har jag mitt huvud i famnen för det har lossnat av alla tunga tankar. kanske borde jag slå in det i presentpapper och ge bort till någon men det skulle ju bara chockera och uppröra och min välvilja skulle aldrig nå fram.

för två år sedan låg jag i en lägenhet på gärdet och lyssnade på erik de vahls friendly fire. jag hade köpt den medan jag var femtio procent, men nu hade ord mött varandra, värme utdelats, tvivel börjat suddas bort eller planterats beroende på hur man ser det och friendly fire kunde slå ut i sin fulla prakt. jag minns hur vackert vårsolen klädde henne där på balkongen. "she's calling me again" och till slut blev det så.

men inte ett andetag i rätt riktning.

i högstadiet tittade jag på spung på svt; de människorna utgjorde min bild av esteter och livet som komma skulle. nu plöjer jag hela serien igen. ansikten byter plats och där är ni. där är era förhoppningar, era besvikelser, era helveten. och där glider jag förbi på den fetaste räkmackan swooosh rakt in i djävulsportarna see you later alligator in a while crocodile.

alltid något som stör, alltid något som distraherar.

ett privilegium som utesluter mig.

ett hjärta jag aldrig får.

ett korkat
jävla
skratt.

HELLJUSET

anna hade en vän med en bil och det var jag.

JAG ÄR KLAR HÄR

nästa fredag står jag och erik och victor vid skivspelarna på rundgång. mfmb skulle spela live var det tänkt, men de planerna krockade med jockes londonresa. lite trist, men det ska bli sjukt kul att dj:a igen.

jag börjar nya jobbet samma dag. inga mörka moln kommer hänga ovanför mitt huvud för i onsdags klarade jag uppkörningen och det var mitt sista uppdrag här, nu är jag obunden till hälsingland. och fattig som en polack. på tal om det:



victor valde att kommentera bilden med "senare tog polacken sina saker och flyttade till ett annat härbärge". det är lite så man lever där nere, konserthusetlägenheten blir fjärde stället jag bor på inom loppet av åtta månader. underligt egentligen att man tycker att det är värt besväret.

en grej ni måste göra är att gå in på myspace och hjälpa illegal trading federation att få spela på arvikafestivalen! de är ett av 24 nominerade band varav tre får stå på lyranscenen i sommar och eftersom de är tveklöst jävla bäst av allihopa så behöver ni inte tveka en sekund. rösta här!

i maj släpps mfmb på skiva i storbritannien (cd och VINYL!). vi gjorde om anthill man litegrann, komprimerade den till värsta fyraminuters-hitten.

>>> mfmb - anthill man (radio edit).mp3

och vårens bästa jävla låt är tveklöst essers i love you. jag har stegvis övergett housen de senaste månaderna, till förmån för den här typen av fräsch popmusik. esser är skiten fo sho:

>>> esser - i love you.mp3

gå i frid!

THE FINE DETAIL (IAWAP REMIX)

barnen dansar i ring av glädje, mor och far håller ömt varandras händer och farfar han skrockar förnöjsamt i sin fåtölj, för nu är minsann i always wanted a pony färdiga med sin remix på the fine detail.

>>> mfmb - the fine detail (i always wanted a pony! remix).mp3

they put the fine detail on the fine detail kan man väl säga. och det är bra, det är vansinnigt bra.

GÄVLES TJUGOANDRA MOMENT

på mfmb-myspacen skriver vi att vi är den perfekta motsatsen till gävle-emo.
jag brukade i alla möjliga sammanhang uttrycka mitt förakt mot den scenen, jag knöt mina nävar och gjorde mig ovän med varje emosympatisör jag träffade. det var inget krig direkt, men hela tiden ett statement som betydde sjukt mycket för mig.

och sen inser man ju att det är rätt barnsligt att hålla på sådär och man taggar ner.

dock - gävleborgs musiktävlingar (musik direkt och musikpriset) gör mig fortfarande bedrövad. gamla gubbar och tanter och hårdrockare och fritidsledare belönar länets sämsta band år efter år, (alltid verksamma inom genrerna emohardcore, skatepunk eller singersongwritersörja) skickar dem till att komma sist i nån jävla riksfinal och hoppas på bättre lycka nästa gång.

gävle är fan sämst i sverige på musik. jag tänker på östersund eller jönköping eller umeå eller växjö eller lund, alla mellanstora städer som är eller har varit helt tokgrymma på att få fram nya banbrytande och begåvade band. de finns här också men gubbarna och tanterna och hårdrockarna och fritidsledarna lurar kidsen att tro att det enda som funkar är pistol mot tinningen-gester och låttitlar som "so lost", "for now", "i'm gone" eller vadfansomhelst som inte säger nånting alls egentligen. för inget av de där banden skulle ju nånsin få ett uns respekt av alla människor som kan musik, bryr sig om musik, älskar musik. om du är 14 år har du en giltig ursäkt, annars är du bara dum i huvudet.

--

en annan grej som jag reagerar på är 1000apor.
jag har funnit behållning i det mesta som alex schulman har tagit sig för (motsatsen gäller calle som faktiskt inte kan skriva alls) och blev därför omåttligt besviken när brödernas hajpomgivna humorsajt slog upp portarna den 1 april och visade sig vara inget annat än ett avsevärt mycket tråkigare spermaharen. en parallell som blir smått tragisk då det roligaste 1000apor har att erbjuda är en påhittad (vilket aldrig framgår - poäng för det) killinggänget-blogg där "robert", "johan", "henrik" och de andra vältrar sig i gammal nilecitynostalgi via youtubeklipp. spermaharen var briljant från första sekunden för att den skrevs av komiker, schulmans må vara skickliga mobbare men inget mer. och hur neonarcissistiskt är det inte att förutsätta att varje människa trånar efter att få följa calle och alex sms-trafik? well. ytterst lite på sajten är helt värdelöst och det känns som att kvaliteten höjs en smula varje dag. det kanske tar sig, som man säger.

--

hennes närvaro slår på knappen för välmående och hennes frånvaro slår av den.
jag har sett no country for old men så många gånger och sällskap har bestått av andra än henne men hon säger "men gud!" så fint och förstår varje nyans och även om hon kanske hellre ville se titanic igen så tycker hon inte att tiden var bortkastad, tvärtom, och jag tänker att så där är vi ju. vi slösar bort tid som kunde ha använts till att hitta något bestående, något tryggt och stabilt och oförstört men jag vill verkligen inte. jag skrattar förläget, "heh...", tittar åt ett annat håll och tvivlar intensivt inför dig och dig och dig och dig och dig men inte inför henne. och alla tvivel hon besitter är mitt bränsle. alltid.

jag önskar att jag fungerade annorlunda.

VÅR MUSIK ÄR DÖD

illegal trading federation släppte ny ep i lördags och det är värt att uppmärksamma. alla låtar utom den jag postar här har varit med ett bra tag men de är uppfräschade och förtjänar ju så klart att samlas ihop på en release. helt omöjligt att inte gilla det här bandet. varje grej de gör känns så jävla rätt i allt från låttitlar till musikvideor till spelningar till bernadottemasker, you name it.

vår musik är död påstår de. låten ifråga undgick inte min inblandning; hör ni piano och synthmattor så kan ni vara säkra på att det är jag som spelar dem. go sebastian!

>>> itf - vår musik är död.mp3

kuriosa (igen): ep:n heter we have nothing to lose yet we lose (blaserad diskbänksrealism som fredrik i delacroix uttryckte sig) och är en liten parafras på we have nothing to hide yet we hide som en viss mfmb-demo kallades innan den bytte namn till these ears those ears. utmärkt titelförädling där alltså. sladda in på myspace en vända och lyssna på resten av låtarna.

tänkte skriva nån rad om nåt annat imorgon.
god natt.

JACKIE STEK

jocke skickade sin kyliecover för några timmar sedan och jag slås för varje lyssning av hur tekniskt fulländad den är. total jävla ljudorgasm, värdig vilken farbror barbro som helst.

för det finns ju inga genvägar till det perfekta ljudet.

projektnamnet är det lite otippade "jackie" (stekpoäng!) och sånguppdraget tilldelade jocke frugan sin. eric prydz goes glesbygd, varsågoda:

>>> jackie - how does it feel in my arms.mp3

om ni undrar över bilden så kan jag förtälja att den är målad av polismördaren jackie arklöv. hans konst har faktiskt ställts ut lite varstans i landet, och alla tavlor präglas genomgående av våldsdyrkan spetsat med lite suspekt nationalromantik. kul att det går bra för honom!

heh.

förra inlägget var nummer 100. ganska tajmat med tanke på att bloggen firar ett år i dessa veckor/månader. jag borde sluta men det kan jag ju inte.

och imorgon är det blnz beatcrew-fest.
allt händer där.
kom och upplev denna grandiosa manifestation över en musikscen som inte borde kunna finnas men som ändå gör det. ack, dessa mirakel.

DDID BRAND NEW

ja, så kom då dagen då jag äntligen kläckte ur mig ny egenproducerad musik. tillåt mig presentera let's socialize - ett charmigt hafsverk, (ihopslängt på tre dagar) byggt uteslutande av roland phantom-synthen och några samplingar. hade jag haft mer tid på mig skulle den låtit annorlunda men inte nödvändigtvis bättre. kredd till victor som hjälpte till lite med mixningen och sedan mastrade skiten.

>>> DISCO D IS DEAD - LET'S SOCIALIZE!.MP3

jag vill inte bli inblandad
jag vill inte bli inblandad
DET HÄR KAN BARA INTE VARA DDID
DET HÄR KAN BARA INTE VARA DDID

mycket ny bollnäsmusik väntar på att postas här, så har ni ännu inte valt denna bloggen som startsida så gör det nu. höhöhöhöhöhö.

ANTHILL MAN (LADY CITIZEN REMIX)

den första av remixerna som kommer inkluderas på the fine detail-releasen i frankrike är färdigställd och jag kan knappt tygla min glädje.

>>> anthill man (lady citizen remix).mp3

den kommer slå stort i electrohårdrockens förlovade land. sjukt skillad tjej, lady citizen. lyssna på mer av hennes grejer här och här.

if i were if i were the anthill ma-a-a-a-a-an!

FAMILJEGETEN

jag föddes sex veckor för tidigt med alla sjukdomar och krämpor ett barn kan tänkas ha, och hade därmed ingen större lust till att varken äta eller sova. mina föräldrar slet sina åttiotalsfrisyrer i förtvivlan, tills farsan hittade på en godnattvisa som omgående fick mina ögonlock att falla. simplast möjliga; en staccatostudsig durmelodi på frasen "hela familjen går ut med geten" som upprepas gång på gång på gång. funkade alltid, tydligen.

och idag insåg jag att det där är ju techno.

mycket dansmusik går ju ut på den principen, att loopa samma grej tusen gånger tills ett transliknande tillstånd uppstår hos lyssnaren. så jag indoktrinerades alltså tidigt.

hela familjen går ut med geten, hela familjen går ut med geten
hela familjen går ut med geten, hela familjen går ut med geten
hela familjen går ut med geten, hela familjen går ut med geten
hela familjen går ut med geten, hela familjen går ut med geten

och just det, jag spelar in ny ddid-musik för första gången på åtta månader! värt att se fram emot. jag lovar.

victor:
- nu finns det kaffe!
erik:
- wiiiiihhhhhh!!!

GRILLFEST GRILLFEST

vi är alla tre i lägenheten och det känns lite som i höstas.
vi inbillar oss att våra ögon inte är lika blå längre men innerst inne är vi nog precis lika naiva som då. cynism och bitterhet funkar bara i städer som bollnäs.

jag är garanterad jobb, men på onsdag ska jag arbetsintervjuas av h&m i hopp om bättre.

och malmö är varmare än jag vågade hoppas på.
igår sken solen men mitt huvud smärtades av ondskefull elektricitet efter fredagens kemiska intag och jag åkte från kronprinsen i stort lidande och innan jag somnade igen såg jag hur grannarna plockade fram grillen på innergården och det var flintastek och hamburgare och entrecote och köttbullar och majskolvar och paprika och champinjoner och alla sorters korvar och folk gick klädda i kortärmade skjortor och i tyll (nej du det där med tyll hittade jag bara på).

i hälsingland föll snön.

jag har inget värdefullt att skriva heller. lika stora delar försöker öppna dörren från varsin sida och just därför kommer ingen in. det är du det, det är jag det. jag såg lykke li också. hon glimrade till i tonight men utöver det var hon bara ännu en blogghajp som släppt fullängdare och blivit tråkig. mfmb har överstigit 45 minuter live nån gång men det får vi aldrig göra igen. alla borde hålla sig till fyra, fem låtar per spelning. jag kan inte komma på nåt band eller artist som jag skulle vilja höra mer än så av vid ett och samma tillfälle. inte ens burial eller kanye west eller talking heads eller studio eller velvet underground eller prefab sprout eller silverbullit.

perfekt silverbullitspelning:
1. run
2. joy
3. glory
4. buddy
5. i love you

(och ja okej då kanske ett extranummer typ once upon a time eller star men sen får det vara nog, sen är det slut, sen går vi hem)

KLART MAN HÄNGER MED

x-tåget i morse:

kille i högstadiemössa frågar en yngre vän:
- brukeru kolla på melodifestivalen?
- jo...
- visst ä han grym, han robert gustafsson!!!

dags att bege sig.

FÖR SENT FÖR SENT DEL 2

skulle posta walters nostalgia för typ en vecka sen under den här rubriken, och under tiden jag förberedde mig för detta hann ännu en låt bli färdig. ingen hejd på produktiviteten där inte!

v-dogg - som förärades en notis i bollnäs nytt (!) häromdagen - går från klarhet till klarhet och i konkurrens med antons things in my pocket känns han som blnz beatcrews starkaste kort just nu. hur lokalpatriotiskt det än må låta.

>>> v-dogg - doggy style.mp3
>>> v-dogg - nostalgia.mp3

nostalgia är bäst av de här två, men jag tokgillar även uffie-känslan i doggystyle. illegal trading federation har ju flörtat med hiphop tidigare, och det kan liksom aldrig slå fel om man inte heter typ linkin park eller markoolio eller maskinen (som jag iofs hatar enbart av anledningen att smk-frej är inblandad. på vilket sätt vet jag inte, för han kan ju verkligen ingenting förutom att kladda bajs på sina jävla erlend oye-brillor och vifta med en trasig leksakssynth. sjukt populistiskt av mig egentligen att återigen smäda smk men det känns ju fan alltid lika bra. ursäkta sidospåret).

på fredag åker jag söderut igen, hem hem hem.
klippa håret, arbetsintervju samt nya kläder. därefter en efterlängtad återkomst till m to the almös uteliv. roundkick roundkick roundkick roundkick huh!

och i samma sekund som jag stiger på tåget så kommer jag börja sakna igen.

rätt soft ändå att vissa saker är så definitiva.

FÖR SENT FÖR SENT DEL 1

minns ni när johan söderbergs video till det snurrar i min skalle dök upp på youtube i somras och man tvingades omvärdera hela grejen med film till musik? samma kille regisserar nu familjens nya singel huvudet i sanden (som också är bästa låten från skivan) och den är precis lika oemotståndligt cool och nyskapande som alla väntat sig. kryckorna! varulvstemat! hunden med hjärtat!

jag är många dagar sen men det är jag alltid.

för övrigt tror jag fortfarande att familjens supportspelningar på kents hockeyarenaturne är ett stort skämt - andreas tilliander sitter säkert och electrofnittrar åt det just i denna stund!

GREKDISKO

ännu ett mejl dimper ned i inboxen på myspace och det är fantastisk läsning.
sjukt egentligen. bara för att allt praktiskt strular för mfmb nu hinner vi inte inse att saker och ting faktiskt börjar röra på sig, att det kanske är nu det äntligen händer. på helt andra sätt än förut. vi är vana att spela live hela tiden och att det bara är genom detta vi kan avancera men nu ska vi promotas i storbritannien och grymma producenter jobbar med remixer på fine detail och it's a trap vill samarbeta och fan vi har ju ett skivbolag i frankrike med kopplingar till ed banger. vi borde fira, vi borde dansa nakna på möbler. om inte så mycket annat låg i vägen.

men det händer.
det är viktigast.

vinterns bästa låt är blind med hercules & love affair. antony hegarty sjunger som en man för första gången och så här bra har new york-disco inte låtit sen the raptures house of jealous lovers eller lcd soundsystems daft punk is playing at my house (ja ni kallade det postpunk då men ni hade fel). ladda ner eller brinn för evigt:

>>> hercules & love affair - blind.mp3

i wish the stars could shine now
for they are closer
they are near
but they will not present my present
they will not present my present

i can look outside myself
and i must examine my breath and look inside
because i feel blind
because i feel blind

(jag är sjukt nöjd över att jag matchade stjärnbilden med både herkules och det faktum att antony sjunger om stjärnor i låten. "yes" tänkte jag bara)

3.1 PHILLIP LIM S/S 08

nej dra mig baklänges säger jag bara!

0200

jävvlaarrrhhh....
i cant wait until spring
i cant wait until sprrriiiinnngggg
so what is on your mind NOW????
youre in my blood now WHEREVER I GO
hon har runnit i mina vener i flera år, ett ständigt omlopp. hon är mitt jävla dna och jag är så trött på att glömma och påminnas och låta mig styras så som jag själv alltid styr. bad cash quartets midnight prayer är en av tvåtusentalets bästa skivor och jag har tänkt såga jonas game och hästpojken på riktigt hur länge som helst men aldrig haft enough energi.
pa gav mig den skivan, han hade köpt den i tron att det var bear quartet och pa gillar inte sån gapig göteborgspop alls. smulan fick håkans debut av honom också, han gillade förstasingeln men inget mer. ingen i bad cash quartet borde nånsin ha gjort mer musik efter midnight prayer. jag såg martin elisson sitta i rullstol i studio virtanen och sjunga om knark och det var fan pinsammare än mina egna musikaliska framträdanden i högstadiet. klart de blev lite störda egentligen. bcq slog igenom när de var typ sexton bast; det är jävligt svårt att mogna med ett band. jävligt lätt att dela ambitioner men desto svårare att dela handlingskraften som krävs för att ta sig dit. ahhhhh jääävvlaaarrr. hon är i mitt blod och blev så jävla glad när det gick bra för oss. vi spelade med mixtapes & cellmates i gävle och jag hade klantat mig igen men hon gick på spelningen ändå trots att hon aldrig såg mig i ögonen, och det var innan vi släppte these ears those ears och bytte plattform totalt och trots att vi var rätt otajta hyllade gd oss eller om det var arbetarbladet, någon av tidningarna skrev ner oss men det var för att recensenten spelade i typ hebre eller extremite de silence och de har problem med band som inte i första hand riktar sin musik till trettonåringar med skärsår på underarmarna (eller till sina morsor som sitter i juryn hehehehehehh). undrar om de är med i musik direkt i år igen förresten, det skulle vara sjukt kul. leffe p och things in my pocket deltar, i år är det fan deras tur.

jag bara spårar.
så mycket av mig saknar redan malmö.
jag ska flytta in med erik i lägenheten vid konserthuset.
och i april spelar bloody beetroots och då har jag hunnit bli tjugo.

blodet kokar och de dumma känslorna är långsammare än de snälla men när de väl nått fram stannar de kvar desto jävla längre.

STAYIN IN TOUCH

hon ringer titt som tätt från köpenhamn och berättar hur jävla dum jag är.
så farligt är det inte.
det vet hon.
men det är svårt att hitta andra samtalsämnen.

en period var problemfri.
"jaaa lilla katterna" brukade hon säga och klappa mina fötter.

NORSKLAND

norsk restaurangmeny:

måndag: torsk
tisdag: torsk
onsdag: torsk
torsdag torsk
fredag: spagetti

spagetti?
kyparen: vi har italiensk vecka.

YOU SHOULD GO TO CHINA, THEY GIVE AWAY BABIES LIKE FREE IPODS

jag såg juno på tåget till stockholm. det är en sån film som man vill att alla människor ska nöta så att man aldrig behöver riskera brist på samtalsämnen igen. den lyckas vara utpräglat amerikansk och helt genialisk på samma gång, (undantaget är musiken som mest består av en massa jävla vispopsindie typ moldy peaches, belle & sebastian och white stripes akustiska stunder) och aldrig tidigare har väl graviditet skildrats på ett så naturligt, änglakörbefriat och småcyniskt humoristiskt sätt. juno är värd alla fina vitsord, att missa den är en stor förlust.

och det gick väl en ganska rak linje från filmen till hur jag reagerade på hennes ord i ämnet senare i fredags. det finns inget finare än när någon så förtvivlat ärligt ser fram emot bullen i ugnen, att gå i mammatröjor och typ dissa vinet men hajpa bäbistapeter och akrobatblöjor. hennes ögon strålade och det var bara fan, hon är ju så jävla sval ändå. så jävla oförställd och självklar.

och jag åkte vidare mellan bekanta i förorter med regelbundna stopp inne i stan för att hänga med familjen. inte johan t karlsson då utan min egen. och per-anders.

de är värda hur mycket som helst hela tiden.

kilafors nu. det är makalöst det här med tystnaden, man hör typ en bil på långt avstånd om man spänner öronen men annars verkligen ingenting. ingen musik ambulanser fester byggkranar blattetugg cykelpling bilalarm eller de ständiga tjutande malmövindarna. ljudet av ingenting konkretiserar mina känslor inför att komma tillbaka hit.

sen bär det ju såklart emot att påstå att helgens aktiviteter kompenserade det faktum att jag missade premiären av facehunters utställning på freulein (jocke var där den fittan) men ja, så var det faktiskt. och jag hinner ändå se det där när jag återvänder.

nu börjar inre organ säga ifrån på allvar.

god natt.

HUMOR MED TIDENS GÅNG

igår lyssnade jag på sjuttiotalister som läste upp gamla dagböcker i syftet att få folk att skratta. konceptet är importerat från staterna där det tydligen utvecklats till en hyfsat stor rörelse, och med min genom lunarstorm dokumenterade högstadietid färskt i minnet förutsatte jag att sverigepremiären på inkonst skulle falla mig i smaken. humor är ju ofta som roligast när den bygger på självförlöjligande, även om deltagarnas elvaåriga jag säkerligen vrider sig av förnedring i deras dimension. för det hade väl knappast varit okej att på parmiddagen plocka fram dotterns dagbok och garva järnet åt lillgammalt fredssnack och naiva förhoppningar om att marcus h kanske frågar chans på nästa disko. well, det här är självklart en annan sak. roligast var en snubbe som började skriva när han var typ 20 bast, sjukt pretentiös smörja, "jag finner inget nöje i skönlitteraturen längre, måhända av anledning av mina egna författarambitioner" och liknande. stor komik. väldigt hög identifikationsfaktor i allt, shit, jag kan inte läsa mina egna texter utan svåra magsmärtor. inte ens nåt jag skrivit för fem minuter sen.

helt annat: per skickade en fantastisk youtubelänk:



de fucking går på stranden! vindkraft! vilka jävla maskiner!

på fredag åker jag till stockholm och några dagar därefter vidare till hälsingland. uppkörning är inbokad. i samband med återkomsten till malmö ska karolina fotografera mig (sjukt fashion) sen har jag lägenheten till sista mars och därefter vet jag inte vad jag gör. ack, denna ovisshet.

men förr eller senare blir jag kungen.

NEVER KNOWN

fan fan fan.
den där kvällen i början av juni 2006, mitt första pass på hällagårdens äldreboende, när jocke ringde och sa att vi vunnit gävleborgs musikpris.
jag kunde inte tänka klart förrän flera dagar efteråt.

den sommaren.
vi hade så många ögon riktade mot oss.

och det finns ju inget annat. känslan av att kliva upp på scenen, ömsesidig förväntan, första svepande synthmattorna, trummaskinen smattrar igång, jag spelar mina första bastoner och publiken identifierar låten, "woooh!", leende ansikten, total fucking magi. har du väl fått smak på det blir du aldrig riktigt lycklig utan det. i musiken ryms allt; kontrollerar du musiken är du allt.

däri ligger mina största våndor.

>>> the durutti column - never known.mp3

(joakim sandström har rätt för första gången i sitt liv, det här är världens bästa låt)

SCENEN

viss hajp kring blnz beatcrew.
jag är oundvikligen en del av denna societet (även om jag är sist av alla att göra upptäckten) och det är egentligen underligt att så mycket bra musik har skapats av en liten grupp människor i en stad som bollnäs. den gemenskapen saknas alltid när den inte är närvarande.

tänkte bjuda på två färska hits sprungna ur denna organisation:

>>> wireless cables - we go fast (con join looking back without grief rmx).mp3

>>> v-dogg - dance machine.mp3

victors och valters senaste alster, tokgrymma båda två. första låter don't close your eyes-tta, andra är mer the new school-tta.

fastnade framför vanilla sky ikväll.
när ladies and gentlemen we are floating in space fejdar in i memorial-scenen tappade jag varje spärr, allt lossnade, och det var en nödvändig befrielse.

fan vad vi skulle bli lyckliga tillsammans.
tiden kommer.

och just det, jag orkade inte bry mig mer om modeveckan, men en sak är säker: om jag vill upprätthålla min modemässiga heder i höst måste jag handla whyredkläder för minst tiotusen kronor. så snygg är deras kollektion och så enfaldig är jag.

JASÅ DU

där fick han allt.
som jag väntat, som vi väntat!

det finns inga goda krafter längre, min karma är för låg, jag har aldrig gjort något för någon annan, aldrig öppnat mig, aldrig varit tillräckligt introvert, aldrig varit kär när jag borde, aldrig kunnat släppa taget när jag borde, aldrig uppskattat det jag har, gräset har alltid varit grönare på andra sidan och när jag når dit blomstrar ängen jag nyss flytt från och jag försöker återvända men hamnar i nån jävla skärseld.

så varsågoda, här är den allsmäktiga katastrofen!

och nu ska jag lyssna på kraut på inkonst och supa sönder varje kvarstående partikel av min sjukligt undernärda kropp.

HÄ HÄ

jag postade kungsholmen före l'amour a trois.

still got it, still got the edge.

eller ja...

överväldigad by a certain visning på modeveckan, rapport ikväll.