MJÖLKMAGE INNEBÄR ATT MAN INTE TÅL MJÖLK, JAMEN DET LÅTER JU VERKLIGEN HELT JÄVLA LOGISKT!

ja här går man på stan och någon säger "ursäkta, men jag skulle vilja bara fråga om du..." och så känns allt lite mer värt.

sen diskade jag alla mina kaffekoppar på jobbet och skakade hand med människor.

mot förbättring:
jag ska under 60 kilo igen.
jag ska aldrig klä mig i något som inte utstrålar "det är här det snyggaste jag äger".
jag ska börja dricka mer.
ta upp mina goda frukostvanor.
sluta öppna dörren för de jag kanske hellre stänger den för.
hitta en en, jämt.

som älskar livet. åh gud, har jag lärt mig något, vet jag vad jag är ute efter? det blir alltid samma lika. den jämna linjen. men egentligen saknas tid för något så passionerat. ah lidelsen. jag har aldrig känt mig så splittrad som när vi satte upp die mauer, aldrig så genomsyrad av skam och tvivel men samtidigt den där pulserande viljan att bevisa något och känna mig nöjd med en rollprestation som redan från början låg högt över min förmåga. dit nådde jag ju aldrig och distans till spektaklet saknas fortfarande. gud, vad ledde mig in till det där?

hur som haver. victor plågar sina maskiner som om det inte fanns en morgondag och klämde nyligen ur sig den här electrostänkaren. bloody beetroots skulle inte gjort det bättre.

>>> things in my pocket - stealing refrigerators (red light disco remix).mp3

inatt skrev jag om burial och min ambivalens inför untrue, skivan som antingen är årets bästa eller årets mest största jävla idiothajpskit. men sen deletade jag för det fanns ingen rytm i inlägget. jag har postat samma text 74 gånger i den här bloggen nu, när ska ni genomskåda mig? har ni redan gjort det utan att säga något? titta på den där clownen, han är alltid sådär. shit vilket intryck den raden gjorde på mig en gång i tiden. en kort period, innan allt med håkan hellström blev olyssningsbart. gjorde ett försök strax innan christine flyttade från malmö, jag stod och diskade och fick tårar i ögonen av "jag har varit i alla städer" och mindes arvika 05 när han var så jävla dålig men jag stod nästan längst fram ändå såklart och nån vecka efteråt dyker det upp publikbilder och det är jag, christine, sibel med gbg-pop i ögonen för herregud vi var typ 16 år gamla ingen kunde klandra oss. åsa skymtas också. hon var finast i världen en stund. det har så många varit.

nån gång börjar jag spela in musik igen.
nån gång mognar jag ifrån yta, mode, slarvsex och rome total war.

MANLIG GEMENSKAP

heh.
grabbarna i sincerely yours - tta, jonas game, honeydrips och air france (utan tjejen så klart) - åker till havet tillsammans. mer indiemacho än såhär blir det inte 2008.

>>> ta frukten så drar vi

och jag är ju bara avundsjuk så klart.

DET FINNS SÅ MYCKET JAG VILL GÖRA

kaninerna hoppar i parkerna som om det fortfarande var slutet av augusti och nyinflyttat. de utstrålar en bekymmerslöshet som gör mig illa till mods, för här står jag i andra ändan. whatever you want it's bad for you. det finns så mycket jag vill göra men inget slår i takt med hjärtat och därför kletar alla drömmar ihop sig och blir stillastående.

jag drömde att vi tog steget fullt ut.
hon sa "jag tror på det här".

hennes vackra små händer fumlade med tändaren innan hon lät lågan glödga vår sista cigarett och trots att ingen av oss bor i bollnäs längre var det just där vi befann oss för jag har ju inget annat att relatera till. jag kände mig... slutförd.

vaknar upp till något helt annat. regnig malmömorgon, hostar och nyser, ont i halsen, ingen mat i kylen. dusch, kaffe, mediciner. halva garderoben består plötsligt av acne, hope och whyred. jag köper för mycket kläder, för dyra kläder. "en barn" säger jag till busschauffören (upphör aldrig irritera mig över hur jävla idiotiskt det låter) och bereder mig på att svara "jag är sjutton" på ifrågasättandet av min ålder. fan, det är en evighet sen. jag fyller tjugo om mindre än fyra månader. nåt måste hända snart, vad som helst, jag behöver så mycket nytt. tio minuter för tidig till åhléns city. jag slutar här snart, kan inte stanna. shame att missa vårkollektionerna men alternativ plockar fördelar också. viker jävla t-shirts, viker jävla skjortor, slår in jävla paket, "själv skulle jag kanske valt pours chinos men det är upp till dig om du hellre köper nåt från diesels liquid space experiment-serie". herregud. äter samma gamla sushi och det regnar fortfarande, isblandat, gustav adolfs torg är glashalt, folk halkar och slår sig, skåne stänger dörrar och fönster, förbereder sig för domedagen. jag räknar kassor. vilken jävla tur att jag inte gav upp matte b efter alla misslyckade omprov för den kunskapen har jag användning för varje dag verkligen. har inga nio kronor i plånboken så jag promenerar hem. lyssnar på fine detail och försöker vara opartisk men det är fortfarande så bra att jag tvingas stanna vid kanalen. "still screaming dreamer, still crying for the money inside". men inget kommer någonsin öppna sig för oss igen, vi har haft våra femton minuter. jag knyter nävarna. värnhem omfamnar mig med hemkänsla, blir varmare. hissen femte våningen "hej victor". inspiration. jag ska skriva världens vackraste låt men det blir aldrig av, dricker nyponsoppa istället och somnar vid tvåtiden. drömmer om att vi äntligen tar steget, att hon tror på det här.

och cirkeln sluts.
det handlar om symboliken.
om vad den känslan skulle betyda för mig, oavsett vilken händelse som orsakar den.

för det fortsätter ju inte såhär.

NYA TENDENSER

du verkar oförmögen att acceptera lägets hopplöshet.
det är nya tendenser, sebastian.
jag känner inte igen dig.

du tappar din enda stöttepelare, din trygghet i tillvaron, och vad gör du? du blir hög som ett hus och skrattar hjärtligt olyckan rakt i ansiktet! ha ha ha ha skrattar du!

för av någon jävla anledning ger du inte upp.

det är nya tendenser, sebastian.
nya drag.
jag känner inte igen dig.

>>> moto boy - young love.mp3

ERA UPPFATTNINGAR

gud vad svårt det är.
gud vad svårt.

jag hittar inget i någon.
och ryktena går, precis som förut.
hon säger att jag gör alla fel man kan göra.

ser man det från andra hållet gör jag allt rätt men jag vill ju inte ha det så heller. vad vill malmö ha ut av mig? så himla mycket känslomässigt ansvar nu. man gosar in ansiktet i någons hår och tänker "åh vad gott det luktar" och man tycker att det borde kunna vara bra så, att hela livet ska vara lika underbart okomplicerat som den känslan. men nej, relationer blir infekterade och totalt omöjliga att ta sig ur på ett smidigt sätt.

"ditt problem är ju faktiskt att du tror att allt ska vara så jävla lätt hela tiden".

honeydrips begår inga misstag och släppte nyligen andra delen i karolinsviten. ni har säkert redan hört den men den borde få finnas här ändå för den är så hjärtskärande vacker.

>>> the honeydrips - hej då karolin.mp3

som mina ouppnåeliga föreställningar om kravlösheten, som förvissningen om att aldrig mer behöva såra någon, som storstadens kontrast mot de små människornas små känslor.

åh, gud.

som att äntligen, någon gång, bli nöjd.

RENSKÖTARMUSIK

känns som att jag garvat åt maxim lindqvist ända sedan jag tog mina första stapplande steg på sveriges musiksajter. killen grundade hela jävla "intellektuell-snubbe-med-örjan öl-attityd-och- taskig-kvinnosyn"-approachen som förvaltats av en armada bloggande unga män på den här sidan 00-talet, och han råkar även ha en alldeles utomordentlig musiksmak.

på digfi finns maxims årssammanfattning:
"[...] roligast hade jag som vanligt tillsammans med 10.000 muskelknuttar på ett electrohouse-tokigt dansgolv i vauxhall; tråkigast hade jag i sällskap med m.i.a:s renskötarragga."

renskötarragga! vidare kallar han johannes nilsson för sin generations sanna generationsförfattare vilket ju även det är sjukt roligt. och nu blir jag tjatig men jag kom att tänka på human after all-recensionen på revolver som jag återkommer till flera gånger om året. den utgör stommen till bloggar som im ugly but ive got a blog, esgriquoe, vi som alltid sa hora, kinky afro, blodmagnet med flera.

äh, känns som jag är ute på hal is igen.
fortfarande bakis. tänker långsamt.
ville bara skriva något som inte ekar av typ peter le marc eller patrik isaksson eller the perishers eller vafan!

sug, klockhora, sug! 2004 var fantastiskt, 2006 också allmänt värt. 2008 borde följaktligen bli ett år då lyckan ler mot mig som om den aldrig hade gjort annat.

om man nu vill vara lite såhär skrockfull!!!!!!!!

VINTERBUSSEN

jag åkte fram och tillbaka mellan söderhamn, oavbrutet kändes det som och jag hörde jens lekman för första gången på en av de resorna och antony & the johnsons och många andra jag glömt.

det var många minusgrader hela tiden.

en annan gång åkte jag till stockholm och sista popagandafestivalen, final fantasy hade börjat bli stor och henrik berggren sjöng shoreline (det lät inte alls bra). jag höll om någon minns jag. det började regna, hon tjatade men jag och victor åkte till gärdet. hörde senare att hon drog hem och substitutknullade en 28-åring.

teaterverkstan förra vintern. någon annan av annan betydelse. vi lyssnade på escaping your ambitions, hon gillade den tror jag, ville bränna av den, och jag försökte bara övertyga och jag tror aldrig jag varit närmare sanningen än då men det kunde ju inte hon veta såsom jag betett mig.

hon chockade mig en gång senare när vi var fulla och det gjorde mig så vansinnigt lycklig.
ändå kunde jag aldrig hänge mig längre stunder.

för jag åkte till huvudstaden med henne några gånger också.
återigen någon av annan betydelse.
första gången.
jag har inga bilder kvar men jag önskar jag hade.
själv såg jag ut som en idiot med gula skor och popafro men hon var vackrare än någonsin, om jag haft minsta vett i huvudet hade jag stannat tiden just där. inga misstag hade ännu begåtts, inga hjärtan hade krossats, inga dumma tvivel hade ännu börjat gro.

långt efteråt sitter vi på en brygga vid själstugesjön.
inget var reparerat men inget kändes dåligt, inget kändes falskt.
ljummen sensommar.
och kärlek vars intensitet jag bara kan erinra mig med allra största ansträngning.

det är sånt som snurrar där jag sitter ensam på möllevången, egentligen inte för att jag inte kan ringa hit nån som kan göra mig sällskap, utan för att det tar sån tid att tvinga ner minnen till den betydelse de hade från början, innan jag överdimensionerade dem.

jag måste ju påbörja den processen nu.

>>> montt mardié - under mitt paraply (live).mp3

umbrella på svenska.

imorgon flyttar jag till en vindsvåning på värnhem.
ännu ett steg.

JULKLAPPEN

foto: karl nordgaard

åh dessa nätter hemma.
det är här jag känt mig som ensammast.
det är här mina snedsteg i livet bränt mig som värst.

och nu: blott behag.

jag lyssnar på burial och högtid nalkas. förra julen var outhärdlig, har aldrig mått sämre, men sår läker hur mycket man än älskat och älskar man fortfarande så lär man sig leva med det. man anpassar sig. minnen ur fokus.

sen går det nåt halvår och det räcker med en oväntad rendezvouz mer krävs inte.

ja, ja.

här är i alla fall första låten från demon.
jag vet att jag är tröttsam med mitt hajpande men the fine detail kan nog faktiskt vara det absolut bästa vi gjort, den är fulländad i sin dystra monotoni. minusgrader, mörker, snöflingor som långsamt faller till himlen jada jada jada.

>>> MFMB - the fine detail.mp3

and it seems a little strange
no one is there to call your name
oh, it's you
i'm only happy when i'm with you

och ibland känns det så sant att det gör ont i hela bröstet.

WHEN MY CONDITION IS ALRIGHT

jag och victor påbörjade arbetet på den här låten när träden i malmö fortfarande var frodigt gröna och solen värmde våra shortsbeklädda ben.

och veckorna gick.

igår la vi sista handen och det är med största stolthet jag låter er ta del av detta niominutersepos, denna ljuva blandning av mitt ddid, victors rld och de bästa delarna av 00-talets göteborgska popmusik. varsågoda:

>>> PRIVATE STASH - when my condition is alright.mp3

nu åker jag hem till kilafors några dagar.
mfmb-demon är klar. the fine detail heter den.
postar den om några dagar.

värt.

RED LIGHTS TALK

nytt med rld.

denna hade platsat på en slickare human after all.
eller som en mindre pompös kavinsky.
eller college med synthgitarrer.

annars kan vi ju skippa referensdroppandet och låta den stå för sig själv i sin bedårande househimmel, högt högt över allt vi vanliga dödliga någonsin lyckas uppnå.

>>> red light disco - red lights talk.mp3

(victor och yours truly - under projektnamnet private stash - är förresten snart klara med den mastodontsymfoni som vi jobbat med ända sedan vi flyttade hit, den postar jag inom någon vecka).

jes.

och på fredag spelar mfmb skivor igen på first class riot. blir det ens tillnärmelsevis lika roligt som förra gången så kommer jag leva lycklig ända till julafton.

weeping willows live dessutom.
tänk om de spelar nån snyftare ur smithskatalogen, typ i know it's over.

jag skulle gråta sönder mina pupiller!

KO(RRESPO)NDENSEN 5

vingslag är årets bästa låt, fortfarande.
den är min ensamma sommar.
min beredskapsperiod på det nya livet.

den är svala nikotinstinna nätter vid spegelblankt sötvatten, den är kärlek när kärleken runnit ur händerna på mig och den är precis vad jag själv alltid velat åstadkomma med musik.

if this is love
i lay my hands down

och där föds ändå en strimma hopp.

KO(RRESPO)NDENSEN 4

en annan grej.

jag tror att den totala besatthet av mode jag just nu besitter är en omedveten taktik för att fjärma mig från allt vad känslor heter.

av samma anledning lyssnar jag inte på musik längre.

jag tänker på dem ändå, varje kväll, men allt berör mer när det ackompanjeras.

därför undviker jag de starkaste tonerna.

därför skriver jag allt det här för jag har ingen annan kanal längre.

...

ursäkta mig.

KO(RRESPO)NDENSEN 3

för om en vecka släpper mfmb fyra nya låtar.
sen betyder inget annat någonting någonsin.

KO(RRESPO)NDENSEN 2

men det är bara mina senaste minne av trygghet och det betyder ju hur jävla mycket som helst med tanke på hur otrygg tillvaron är här.

gud ska veta att jag trivs, att jag älskar stan, men det känns om att vårt lilla luftslott kan rasa ihop anytime och vad händer med mig då? vad blir jag utan malmö?

jag har inga begåvningar, inga eldar som brinner, inga grunder att stå på.
bara en stor svart skräck för att tvingas flytta tillbaka.

men samtidigt.
jag har ny lägenhet, jobbet är utom fara, jag har vänner och nödvändiga trådar.

inget får tas ifrån mig.

bara svammel... tonårsångesten är svår att undfly. högstadiejaget har varit konstant närvarande den senaste tiden. men låt detta gå förbi nu. låt mig bli vuxen.

HAHA.

KO(RRESPO)NDENSEN

nej.
jag har skrivit tio olika inlägg men alla saknar relevans.

jag skriver regelbundet små anteckningar, fina meningar, gamla minnen som dyker upp, nya betraktelser, betydelsefulla ord.

inget passar här just nu.

sen.
nu: enbart upprepning.

för mitt hjärta är något annat.
mitt hjärta äter sig aldrig mätt.
i detta ligger en fruktansvärd otillfredsställelse.

jag går ju ständigt i samma fällor, söker skydd i fel stugor. gräset är grönare på sydkusten men jag kan aldrig glömma och det behöver kanske inte betyda saknad men förvirring.

att... älska igen.

det finns ju här.
jag ser dem hundra gånger varje dag.

och att vakna bredvid någon är tillräckligt på så många sätt.

men en gång i tiden vaknade jag bredvid universums mittpunkt.

BRA IDÉER

jag har allt igen.
och inget, inget har förändrats sen sist.

varma nätter nu.

jag bara: DISTANS!

typiskt.

FLICKORNA ÅTER

begynnelsen var mitt besök hos frisören tror jag.
därefter: the flow.

vi ägde kb och kb ägde oss, allt i positiv bemärkelse, och vi drack gratisöl dansade konverserade hånglade och fnittrade lite åt att johnny från smk spelade D.A.N.C.E när vi nyss slängt på la riots remix av DVNO. kvällen var fulländad. no fucking way att det är sista gången mfmb står bakom ett dj-bord.

jag kallade någon för daft punk.
och tappade alla begrepp inför en annan.

the flow.

åter.

jobbet definierar mig mer och mer, inlärningsberget är bestiget sen länge. jag tjänar pengar på något jag brinner för. vem förunnade mig detta, vem förunnade mig den här helgen?

malmö är så sjukt kallt idag.
men herregud.

hon heter desirée.

!

kylan gör sig icke besvär.

ain't no love (in the heart of the city)

victor-dominansen häromkring börjar kännas lite suspekt, men hur som helst:

igår. herr nilsson hämtar ut sin jacka på inkonst ("alltså den hänger ju där borta det är bara den kvar nej nu går du för långt ja där är den") och informerar därefter garderobkillen att det minsann "inte finns några känslor inblandade".

en mycket kravlös och avslappnad relation där alltså.

gode gud, varför kan inte jag få ha det så?

MFMB SNURRAR PLATTAN (TIHI)

en annan grym grej: fredagen den nionde november kör mfmb ett dj-set på kb!

det är dansa järnet.
vi kommer spela världens bästa musik.

all grym blogghouse, studios kyliehit, tta, kanye och snuten i hollywood-remixer ("inte dom dåliga, dom bra (typ crazy frog)" säger victor).

var där.

CON JOIN GOT THE FLOW

victor har varit sjukt kreativ de senaste dagarna. två fläskiga jävla remixer har det blivit och jag ser ingen anledning till varför jag inte skulle dela med mig av dessa till er.

mest relevant för min del är ju victors tappning av fuck native. avalanchescollage! jazzbas! discoverystek! vingslagstråkar! you name it, we got it. en riktig housepärla det här:

fuck native (CON JOIN OPTIMIZTIK RMX).mp3

hemstadsromantikerna i leffe p har också den stora äran. högst njutbar även den!

leffe p - din farsa spelade aldrig i pink floyd (CON JOIN OLD TAPE ORGANIKKK ZWING RMX).mp3

annars är allt grymt för gamla vänner är här och det lättar ju upp.
tjaba.

THE STARS ARE LOL

datorn borta i kilafors gav upp säger de.
inget gick att rädda.

musik-, bild- och textmässigt fanns hela mitt postpubertala liv sparat på den hårddisken och jag är lite bekymrad över min likgiltighet inför denna förlust. kanske har jag byggt upp en känslomässig distans till gymnasietiden. vad gjorde jag egentligen under de tre åren förutom att knulla, supa och spela musik? minnena blir alltmer grumliga.

jag har en enda bild kvar av oss två tillsammans.

den ska följa med mig i varje riktning jag tar.

när jag hittat ny lägenhet ska jag fixa laptop och inspelningsutrustning och återuppliva ddid i den skepnad som projektet förtjänar. jobbpengar ska enbart spenderas på musik och mode. allt utöver pur yta nekas tillträde. det blir min anspråkslösa revolt mot (...)

ja.
och först ska mfmb spela in nytt material, som ett sista grandiost livstecken innan vi låter ödet bestämma vår framtid här. bensin hittas här. att digfi publicerar en artikel om tvåtusentalets absolut vidrigaste populärkulturella fenomen ter sig så klart obegripligt, men retar mig inte desto mindre till vansinne.

och nu tar ju tiden slut igen helvete helvete.

RISKY FUCKING BIZNIZ

risky bizniz goes post-blogspot.

font: courier. like this one.
oh well this was quite a low!

XENA KRIGARPRINSESSAN

allt som tidigare slitit mig i stycken kan jag nu ignorera ihjäl.

se hur jag bränner erat syre!!!

flämt flämt

bollnäs herregud bollnäs jag låter allt brinna för det som är värt att bevaras kommer bevaras.

ja.
jag kan blicka ut från stora fönster i centrum och känna tillfredsställelse, för inget som hänt där har något att göra med det som händer här.
jag kan vara vem fan jag vill.
jag kan minnas vem fan jag vill.
jag kan älska vem fan jag vill.

TAJKOTTEN

allt når djupare nu.

att undvika filter är väl en ren överlevnadsinstinkt/anpassning/fucking evolution.
antar jag.

tänkte lite snabbt på någon som bor i boston nu.

och på hybris. skivbolaget.

UNDERSKATTADE HYBRISPLATTOR, VOLYM 1:



andreas mattsson - the lawlessness of the ruling classes



kalle j - om du lyssnar noga

...
ja och sen kom jag inte direkt på några fler.
idag började jobbet och det är fint och ljust och välkomnande. rutiner som inte kunde kommit mer lägligt. tid är alltid ett problem, som nu. jag betalar för tiden framför skärm. klockan tickar, jag stirrar håglöst framför mig.

fem minuter.

fyra.

tre.

två.

ett.