bilden är så fin att den bara måste visas upp här.

idé och förstaskiss:
sebastian hedberg och natan forslin
slutgiltig version/kollage:
max bezart persson.
tack till:
victor nilsson, sara shakarchi och steven spielberg.

jaja, ni vet vart ni ska befinna er ikväll. jag kommer spela skivor också. mest grejer från 2006, men det var ju ett sjujäkla popår, det.

jag blev veckans artist på digfi.
det är roligt, det gör mig glad.

ladda ner låten om ni känner fört:
>> undulator - O1.mp3

(tidigare upplagd på bloggen under namnet blndr - 0252, men den här versionen är uppfräschad och utökad)

mfmb spelade i göteborg i torsdags. jag fick bo på hotell, jag. flax. och imorgon gör private stash livedebut i malmö, på debasers uteservering. vi har fan bott i replokalen de senaste dagarna och jag har nog aldrig varit såhär förberedd på något. det MÅSTE bli perfekt. private stash är halmstrået, vet ni.

ha ha, halmstrå...
vilket ord.

sen måste jag ju berätta att jag äntligen har lagt labbarna på ett externt ljudkort! gåva från morbror per-anders som tycker att det är en skam på torra land att jag genom alla år tvingats spela in musik med så kass ljudkvalitet. i teorin innebär även detta att private stash kommer kunna knåpa ihop nya låtar endast genom att skicka filer fram och tillbaka över "webben". jag behöver alltså inte träffa victor över huvudtaget! så obeskrivligt skönt att slippa den där jävla fittan.

njaa. inget vidare, det här. svårt med weblogs. svårt vara fyndig och intressant och lagom personlig. jag är bra på pingis. och på att sova! när jag vaknar på morgonen (eller, ganska ofta, sent på eftermiddagen) tänker jag: "det här gjorde jag bra!".

en kompis berättade en gång att han hade träffat e-type på en krog i stockholm. de hamnade i samtal om musik (kompisen ifråga sjunger i hårdrocksband) och e-type visade prov på häpnadsväckande självinsikt när han gav rådet "bli aldrig, aldrig som jag!". kompisen fick lova att aldrig berätta om deras samtal för någon, varpå e-type hoppade in i en taxi och for iväg. oavsett sanningshalt så är det ju en fantastisk historia.

själv blir jag alltid så äckligt inställsam när jag träffar celebriteter. på kalasturnéns stopp i gävle 2004 bad jag filip & fredrik skriva sina autografer på min arm (rrhhh skamsköljning!!!) och passade samtidigt på att förklara att de minsann "personifierar framtiden för svensk television". fredrik sa "tycker du det?" på ett ganska drygt sätt och jag bara "jaaa". och så har vi ju popfolket. frasen "du gör världens bästa musik" har jag än så länge hunnit framföra till andreas mattson, mattias alkberg, johan t karlsson, andreas tilliander, dan lissvik och många fler som jag inte kommer på just nu. när vi spelade med the faint förra hösten försökte jag på alla sätt bli tjenis med bandmedlemmarna. det mest pinsamma ögonblicket var när jag mötte basisten i trappan till logerna; han bar på några pizzakartonger och jag ville säga något, vadsomhelst, så jag pekar och utbrister glatt: "pizza?". och vad svarar man på det, liksom? killen nickade och gjorde tummen upp. själv sprang jag med blossande kinder ut till load in-ingången och hetsrökte tre cigaretter. jajaja. värst är hur som helst en grej som utspelade sig på vår tysklandsturné 2006. vi slår ihjäl tid på dresdens gator och hamnar i en liten musikaffär. en man ur personalen kommer fram och undrar om han kan hjälpa oss med något. jag svarar snabbt "no thanks, we're just looking" och tillägger: "we're musicians". åh herregud. kanske går det inte att formulera i text hur erbarmerligt löjlig den kommentaren lät där och då, men bandkamraterna fann den så rolig att vi fortfarande inte kan gå i närheten av en musikaffär utan att någon reciterar min fadäs. "we're musicians"!!! vad fan ville jag mena med det??? som att gå in i en butik som säljer golfutrustning och skandera "jag spelar golf, jag!". fy fan fy fan fy fan, vilken äcklig liten människa jag är.

anywayzzz...

imorgon går ni på klubb håll ihop på bonden, hör ni det?
v-dogg live, sebastian och natan bakom diskjockeybordet.

premiärspelning för nya mfmb-låten!!!

jag glömmer allt. stockholm ersätter för det är det enda stockholm kan, och april har aldrig varit min kompis. censurerad är jag också. tänk att falla för mao zedong. galet, wow! fick hem ny musik med burial, nån splitvinyl där även four tet medverkar. tänker på malmö januari, februari eller nåt, 2008, det bara regnar hela tiden och jag har precis fått sparken från åhléns city, pallar inte sitta i lägenheten hela kvällarna så jag promenerar tusen mil, runt runt och till slut lär jag mig hur staden är uppbyggd, hur allt hänger ihop, och i hörlurarna finns bara burial, jag var väldigt konsekvent de där veckorna, konsekvent och deprimerad eller ja, konsekvent deprimerad. nåväl. jag fyllde 21 år nyligen. spenderade fyra dagar hemma i kilafors. brorsan hade köpt resident evil 5, "jag hinner aldrig spela igenom det" tänkte jag men jojomensan. jag är fan kungen av resident evil. det får jag ju inte ligga för direkt, men ligga har jag gjort tillräckligt det här året. fy fan egentligen. "sebastian hedberg sebastian HEDBERG sebastian SEBASTIAN SEBASTIAN hedberg!" sjöng jag en gång många gånger, ren provokation eftersom hon ständigt tjatade om hur självfixerad jag är. men det kändes ändå lite så. sebastian hedberg - vilken jävla kille! jag spelade parodin av mig själv. nu vet jag inte hur man gör längre. egot tar väl stryk när jag börjar bry mig om fler än sebastian hedberg. nä darlings ni vet att jag överdriver. allt är bara så luddigt jämt, mer och mer ludd för varje dag som går utan att jag får spela musik. 21 maj är nästa gång, i göteborg med this is head. innan dess ska jag och natan dj:a på bonden bar när klubb håll ihop kör blnz beatcrewkväll 13 maj. också ska mfmb släppa ny låt. håll ut en vecka eller två, ni väntar på något gott. jamenhursomhelst, här sitter man och mår helvete. VAFAN. det behövs ju en prestation eller två. mitt hjärta kan också slå i 120 bpm. jag vill också vara bekväm med sakernas tillstånd. än så länge värjer du dig mot allt, men en dag gör jag nåt du inte kan värja dig mot. det finns där. stockholm ersätter. åh, jag har ju verkligen försökt känna något där det finns en framtid för att känna något men då gapar jag efter galen tunna. inte ens kuken är ju enkelspårig. även kuken kan bli kär, tror jag. vad nalkas nu? sommaren? inte illa. jag och natan och ehlers och sergio grillade i tantolunden, promenerade förbi kolonilotterna och hamnade på värsta klippan högt över allt och där sitter vi och är lite fulla och i vissa ögonblick tycker man att precis allt är så värt. att livet här ändå är that crack. jag är inte 17 år, mitt hår är gråsprängt, jag har inga pengar, och jag måste alldeles för ofta skriva avfärdande sms. men kom igen, generellt är ju det mesta ändå that crack. i tre fyra månader till sisådär.