LAST DANCE

fem minuter och femtio sekunder av allt jag nånsin önskat mig.

nu ska jag och victor repa en ny låt.
odla drömmen, ni vet.

STÖRRE ÄN ER

"MEN KÄNN NÅGOT" säger dina ögon!
utgångspunkten är alltid mig själv och inget kan väcka reaktion för jag är alltid äckligast. du delger mig dina största klavertramp, sen kollar du min garderob och HA HA HA - jag har redan köpt varenda t-shirt. knäckt? klart du är.

jag sa att perioden hittills i stockholm har varit bland de bästa i mitt liv, men anledningarna är alldeles för konkreta för att jag innerst inne ska kunna tro på de orden. och året har bjudit på andra ögonblick som varit helt obefläckat vackra. försommarmorgnarna i arrie utanför malmö, solen på våra bara ben, i synnerhet på hennes för de drog till sig allt ljus i världen, det gör de väl fortfarande men i ett annat land. helsingborgsestivalen; jag jocke emelie smulan vid havet i väntan på bob hund, danmark så nära på andra sidan och det var dagen efter spelningen på rundgångscenen där så mycket började. "nu jävlar slår vi" sa jocke och det kändes så magiskt att få dela de där upprymda känslorna just där och då. alla höstens spelningar. rusen kopplade till private stash. värmen i rågsved. natten i bollnäs då allt kändes på allvar, för det var bara en enda gång. konsten att glida enligt god moral, som jag aldrig aldrig kommer lära mig. jag kryddade tiden och bollnäsdagarna dänger således verkligheten i skallen på mig: "VARSÅGOD DITT AS, INTE SÅ JÄVLA SKÖNT VA???".

botemedlet finns som vanligt i att skapa musik som är större än dig.
det är inte så jävla svårt alls.

för du är större än vad? justice?

EN AV OSS MÅSTE VETA

hej ultimatum, och stockholms två tydligaste signum i kollisionskurs KABOOM! men dina villkor dikterar och i den dealen finns inget ansvar att följa. jag trippar lätt över höghustaken, singlar ned nånstans i ny värme och försvinner insnärjd i något jag inte kan skaka av.

jag har inga "alternativ". jag kan inte "välja".
ni bestämmer alltid och jag har så jävla svårt att finna mig i det.

men digfi sammanfattar året och placerar private stash på listans tolfte plats.
läs här.
förr om åren brukade jag systematiskt bocka av de där listorna, ladda ner eller köpa allting, för jag litade stenhårt på digfis smak. och nu finns mitt jävla band där, före glasvegas hercules & love affair nordpolen sebastian tellier air france lil wayne parker lewis mgmt hwasser och många fler av mina ... "idoler". det känns helt stört. fleet foxes på elfte plats, sen private stash! man gnuggar ögonen.

mfmb-ep:n blir klar i veckan och den blir ett hårt slag i era små indieplyten. trots att vi taggat ner det hårda och faktiskt blivit rätt lökiga. titelspåret heat like this är det närmaste vi kommit en "hit" sedan fucking jävla mebiti kapgotear, och jag planerar att lägga upp den för nedladdning här så snart jocke skickar filerna. nåt att se fram emot i juletid!

jag skulle vilja ha så mycket mer.
ingen av oss vet någonting, men förr eller senare så kommer om inte båda två, åtminstone av av oss, veta.

SE ALLT JAG KAN SE

tänkte mig blondinbellapastischer här - "en paus för att lära mig andas" eller kanske "jag behövde leva som en vanlig 17-åring för ett tag" - men vem tycker sånt är kul egentligen? kan ju bara tala för mig själv och jag skulle inte ha dragit på läpparna ens. well hörnini, det var längesen jag skrev nåt. folk hittar fortfarande hit för det är tydligen alltid populärt att googla "fuck with a native" eller "eric berglund + victoria bergsman", (de har förresten gjort slut, enligt en säker källa jag talade med i fredags) men det är ju alltid trist med inaktiva bloggar. åh jag är ju rätt trist jag också. hur som helst flyttade jag till stockholm för en tid sedan. förbi är de kringflackande lowlife-månaderna, här har jag plötsligt rum i rågsved och det där man brukar kalla arbete, summa summarum nån slags stadgad tillvaro.

så jag vandrar runt här och väntar för det är väl det man gör. väntar på nästa chans att skada hjärnan, nästa ögonblick med min tunga i någons käft, väntar på att nya mfmb-ep:n (heat like this heter den) ska bli färdigmixad, väntar på julafton i kilafors, väntar på private stash live @ sweetness 28/1, mfmb live @ debaser medis 31/1, finlandturnén i mars, väntar på ännu fler bekantskaper, väntar på att ha råd att köpa kläder igen, kunna spela in egen musik igen, träffa de där fantastiska mfmb-medlemmarna i malmö igen, väntar på att bli igenkänd, väntar på att slippa planka tuben jämt, slippa äta knäckebröd till middag, slippa ransoneringsröka, jag väntar på att aldrig mer känna mig osäker på vad hon känner och jag väntar på verktygen jag behöver för att reparera.

victor flyttar in med gustaf kjellvander på möllan.
snart blir jag väl ersatt i private stash.
men det är okej, så länge de inte blandar in storbrorsan christian.

och internetuppkopplingen är så seg här att jag inte kan tanka nån ny musik alls. hujeda mig, det blir väl till att ge sig ut och köpa skivor som en annan 60-taggare. parker lewis-plattan går ju inte ens att köpa i fysisk form! den laddas ned härifrån helt gratis men jag kan inte göra det för jag sportar anslutning a la 28k-modem, vad fan är det här för jävla twilight zone?

åh.
det är en fin twilight zone.

jag vaknar, läser ett sms, kokar en kopp kaffe och sätter mig på balkongen. där är globen minsann, och hej vilken tönt jag är som förtjusas av den åsynen! som när jag flyttade till malmö och såg turning torso resa sig i horisonten - det kittlar lite för det här är inte kilafors. det är en fittig jävla stad på många sätt men det är inte kilafors. och det, i kombination med ett gäng sjukt älskvärda människor, räcker väldigt långt för denna simpla herre.